Politik i Indien

Politik i Indien bestäms till stor del av landets federala statsskick. Traditionellt delas det politiska systemet in i tre nivåer;

1.   Federala nivån (unionen)

2.   Delstatsnivån

3.   Lokal nivå (delvis i olika former, men hela landet är indelat i distrikt)

Vi börjar i Delhi på den federala nivån och tittar på vad det finns för partier och röstetal.

I Indien är etnisk och social kvotering vanlig. Sedan lång tid tillbaka har scheduled tribes och backward castes rätt till egna kvoter vid antagning, anställning och val i många olika sammanhang. 

Exempelvis måste landets kommunfullmäktigeförsamlingar sedan 1994 till minst en tredjedel bestå av kvinnor, och till minst 27 % tillhöra grupperna scheduled tribes och backward castes. 

Med regelbundna mellanrum måste också borgmästarposten, och därmed jämställda befattningar, ges till någon som tillhör dessa kvotgrupper. Omkring en fjärdedel av mandaten i Lok Sabha (underhuset) kan bara vinnas av kandidater som tillhör scheduled tribes eller backward castes.

Scheduled castes (SC) och det närbesläktade scheduled tribes (ST) är en juridisk term använd i Indien om lågkastiga invånare respektive ursprungsfolk berättigade till kvotering vad gäller bland annat statliga tjänster och utbildningsplatser samt politisk representation. 

Totalt omfattar SC 1108 kaster och ST 744 stammar, som 2011 sammantaget omfattade c:a 305 miljoner personer, motsvarande ungefär 25% av Indiens befolkning. Listningen sker per delstat, och en och samma kast eller stam kan ha olika status i olika delstater. Åtminstone till och med folkräkningen 2001 kan endast hinduer, sikher och buddhister hänföras till SC, medan ST kan omfattar alla religioner.

De politiska partierna använder naturligtvis strategi för att ta fram kandidater som svarar mot alla ställda kraven.

Other Backward Class (OBC) är en term som används av de indiska myndigheterna bredvid Scheduled Castes and Scheduled Tribes (SCs and STs). OBC utgjorde 52% av befolkningen1980, men har sjunkit till 41 % 2006.

Här ser man dubbelheten i Indien, å ena sidan avskaffades alla kaster 1947 och förklarades olagliga, å andra sidan hjälper kvoteringssystemen kaster som inte finns och nya stater bildas för att högre kaster, som inte heller finns, inte ska bli sämre behandlade. 

Mycket i Indien handlar om att kompensera för något gammalt, som man ändå behåller. Inte minst genom mutor behåller rika makten och härligheten. De utfattiga är dessutom en försvarslös arbetstagarpart.

Samtidigt kan man ju inte säga annat än att det är framsteg mot när man fängslar kvinnliga politiker, kastar syra i ansiktet på de kvinnor som inte gör som man säger till dem eller när det var otänkbart att lågkastiga fick ens rösta. Alla framsteg måste bedömas utifrån sin förändringskraft. Men efter 70 år utan kastväsende känns det lite i 1940-tal att diskutera rester av kastväsende.

Enligt artikel 340 i Indiens konstitution måste regeringen se till att de fattigaste har det bra. Ett utslag i högsta domstolen 1992 reserverar 27 % av de offentliga tjänsterna till OBC, men Times of India rapporterade 2010 att endast 7 % har verkställts. Förklaringen ligger i bristande utbildning. 

2015 fastslog en nationell kommitté att målet för alla familjer måste vara en sammanlagd inkomst om 15 L rs (1. 500 000 rs). Många av dessa familjer tjänar än idag mindre än 15 000 rs per månad och det gör gapet stort. I alla fall så stort att det inte finns möjlighet för studier för barnen. Ett system för helt gratis utbildning betald av staten skulle säkert göra skillnad.

Indiens partipolitiska system kännetecknas av mycket stor mångfald och ständiga brytningar inom stora partier liksom flyktiga allianser, inte sällan tvärs över ideologiska skiljelinjer. Sedan självständigheten 1947 beräknas över 200 partier ha bildats i landet. Många partier byggs i någon mån på partiledarens karisma och duglighet och i många fall har partierna fått ett slags dynastiskt ledarskap, som t.ex. Kongresspartiet som ända sedan självständigheten letts av medlemmar av familjen Nehru-Gandhi. Ett resultat av detta är att de flesta partier med undantag för kommunistpartierna inte prioriterar ideologi särskilt högt utan istället framhåller just ledarnas goda karaktär.

De största politiska partierna erhåller officiell status som antingen "nationella partier" eller "delstatspartier". Som nationella partier räknas de partier som vinner 6% av rösterna i minst fyra delstater i ett allmänt val samt erhåller minst fyra mandat i Lok Sabha. Delstatspartier är de som i ett allmänt val i en delstat vinner minst 6% av rösterna samt minst två mandat i delstatsparlamentet.

Delstaterna

De primära administrativa enheterna i Indien är delstater och unionsterritorier. Delstaterna åtnjuter i enlighet med det federala statsskicket långtgående självbestämmande med politiska system som i stort speglar den federala nivån, med egna delstatsparlament och delstatsregeringar under ledning av en chefsminister. Unionsterritorier kallas de områden som inte klassificeras som delstater utan lyder direkt under unionsregeringen i New Delhi.

De indiska delstaternas självstyre kan temporärt upphävas av unionsregeringen om det regionala politiska systemet bedöms ha brutit samman, varpå så kallat presidentstyre införs i dess ställe. Delstatsregeringen avsätts då och delstaten styrs då från New Delhi.

Statsförvaltning

Den indiska statsförvaltningen, Indian Administrative Service, ibland kallad "den indiska stålramen", skapades i samband med självständigheten 1947 på grundval av den brittiska koloniala statsförvaltningen, Indian Civil Service. 

Den indiska grundlagen stadgar att Indien är en sekulär och socialistisk stat, vilket i mångt och mycket kan sägas stämma, trots att något utpräglat vänsterparti aldrig innehaft den federala regeringsmakten. Detta innebär att den politiska sektorn är stark i Indien, och förvaltningens roll är vital för många former av samhällsförändringar.

De olika centrala ämbetsverken inom förvaltningen, till exempel skatteväsendet, har en hierarkisk uppbyggnad, på så sätt att skatteväsendet och de andra ämbetsverken har med det politiska systemet parallella nivåer. Jämfört med USA, där den federala förvaltningen är indelad i större geografiska enheter än motsvarande inom politiken, stärker det bilden av en stark kontroll för den federala regeringen.

Den civila statsförvaltningen styr också i viss utsträckning över Indiens kommuner. Exempelvis ska stadsdirektörerna i större kommuner utses av och fungera inom IAS.

Lusläste Lennart många texter hos Wikipedia och tänkte högt.