Ny resa in till Margao

Idag åker jag in till Margao med buss igen. Via knutpunten Maria Hall i närliggande Benaulim, ca 5 km söderut på stranden. Min värd Santosh och jag åt middag där igår kväll. Mycket trevlig restaurant på stranden, utan att vågorna riktigt nådde fram till våra tallrikar. Min red fish med kryddad sås och ris var jättegod. Magen godkände den senare, men pyste lite förnärmat då och då över den starka kryddningen. Vi åkte på hans motorcykel dit och hem igen. Första gången i mitt liv jag vågat något sådant!

Santosh håller med mig om det stora antalet stoppade byggen överallt. Kontrollen blir hårdare, man försöker mota korruptionen. Fortfarande kan en duktig advokat vrida till brott så att förövaren går fri. Sådant händer väl aldrig i Europa?

Husen är billiga att bygga, men tomterna är dyra, särskilt nära stranden. Obebyggda tomter beror på två orsaker. Som allting annat köper man tomten genom lån. När det är betalat lånar man till huset. Men ännu vanligare är att tomten fungerar som ett bankkonto. Man sätter in pengar i tomten istället för hos banken eller i värdepapper.

Många orkar vid dåligt med arbete som dessa veckor inte med sina lån och får lämna ifrån sig vespan eller vad det nu är man lånat pengar till.

Hela Indien är fullt av outhyrda cyklar, vespor, motorcyklar, bilar och taxibilar. Kontantbristen slår hårt, men landets ledning slår fortfarande tillbaka mot skattefusk och kriminalitet och korruption. Det finns inte 500 och 1000 rupiesedlar och alla som på bankerna som växlar in sådana kontrolleras noga. 

Tidningarna rapporterar hela tiden om bankfolk som åker dit för penningtvätt mm. I avvaktan på resultaten från razziorna håller myndigheterna tillbaka kontanterna.

Margao har tre delar i centrum. I söder järnvägsstationen Madgaon, nån km norrut ligger City på båda sidor om de två fina parkerna och the Holy Church. Bakom kyrkan kommer de modernaste delarna med mest IT och big G, varuhuset. Ytterligare ett par km bort ligger det stora busstorget KTC. Strax innan finns två moderna shoppingcentra med Pizza Hut och Samsung service. Men det är aldrig långt till djungeln. Ibland bara 500 m bort. En byhåla mätt med indiska stadsmått.

Jag börjar med att leta efter tidningsredaktioner i en timme. Folk är hjälpsamma och fantastiskt nog hittar jag två i en trappuppgång. Dörrarna är låsta utifrån med hänglås. Tidningsredaktioner som verkligen är öppna finns nog bara i huvudstaden Panjim. Vi får se när jag kommer dit. Nästa misslyckande vänds i sista stund till en framgång när till slut en flicka på Vodafone inser att mitt tjat om min dåliga hörsel innebär att jag faktiskt inte klarar deras konstiga system för att ladda på kortet. Automaten i entrén vägrade samarbeta med främmande kort. 28 dagar säkrade igen.

Glad i hågen tog jag en buss bort till KTC för att dels kolla transport till Panjim KTC för 40 rs och sedan för att få min surfplatta reparerad. Efter en lunchpaus på Pizza Hut kunde jag lösa ut surfplattan för 300 rs. Sedan gick jag den dryga kilometern tillbaka till City och parken för att få se lite mer av staden.

Strax innan ängen ligger två affärsbyggnader och bortom ligger den stora planen för bussarna, KTC.

Det vimlar av bussar och är svårt att hitta rätta buss bland hundratalet. Inga skyltar mer än de som sitter i framrutan på bussen. 

Det finns ett biljettkontor, men min erfarenhet är att man betalar direkt till konduktören. På busskontoret skriver man Panaji och inte Panjim för att underlätta för alla turister. Det är dock samma sak enligt nätet.

På en grusplan övade skolbarn kast med diskus och stöt med kula, samma för både flickor och pojkar.

Vackra parker är ofta låsta i Indien. Här förbereder man ett slags möte.

El till PA-anläggningen får man från lastbilen!

Alldeles vid kyrkan på andra sidan av parken stannar alla bussar och skriker ut vart de ska gå. Titta på skylten att det står Colva -Margao, om det är dit du ska.

Åkte en nöjd Lennart hem igen!