Tisdagens vandring söderut mot Benaulim och Cavelossim med Santosh

Mina husgrodor är minst fyra. I natt när jag kort besökte toaletten satt de utspridda över väggen. Två små, en medelstor och en lite större. Det var första gången jag såg fyra samtidigt. Om man råkar skrämma dem säger det splash när de hoppar in i väggen för att fastna, annars är de ganska ljudlösa. Ni vet på julafton när Kalle blir störd av fåglarna som tittar på när han badar. Ibland känner jag liksom att det inte passar sig att små grodor sitter så nära mig när jag duschar. Då har jag testat att spruta lite vatten på dem för att se om de glider ner eller så. Men vattnet bekommer dem inte.

Vi träffas 06.15 utanför huset i halvmörkret. Jag har med mig en soppåse för att ge honom. Då förklarar han en massa om sopor och avlopp som jag frågar om. Tyvärr finns det ingen form av sophämtning i Colva, om man inte är affärsidkare. Med hjälp av stödpengar från världsfonder har man längs vägarna i Colva lagt ner ett avloppsnät och det har man gjort genom en slags titthålsmetod. Här och var finns slarvigt igenfyllda gropar. En är utanför huset i vår lilla gränd.

Husen har, tio år gamla, byggts med septitankar, vilka inte töms. Jag tror faktiskt inte att jag vill veta fler detaljer om hur det fungerar i verkligheten. Något grundvatten värt namnet har man i alla fall inte kvar. Varför har man då inte anslutet husen till avloppssystemet? Jo, det finns inget reningsverk! 

Längs huvudgatan är alla anslutna, men till vilken nytta? Hur blir det då avloppsvattnet inte har någon stans att ta vägen? Så här blir det ofta när internationella biståndsprojekt blir till. Istället för att göra något fungerande, gör man icke fungerande system på fler platser istället. Dräneringen av pengar från bistånden är också mycket stor.

Vi slänger min soppåse i en tom grön plastsoptunna med lock. Den blir säkert inte tömd, men det känns bättre med lock.

Vi går längs stranden och följs av den hund Santosh matar. Det innebär ideliga problem för oss och den stackars hunden med svansen mellan benen. På stranden vimlar det av hundar som visar aggressivitet mot inkräktande hundar. Övermakten är stor. Santosh skaffar en påk från marken, men lugnt blir det inte. Det framgår tydligt att Santosh inte vill gå så långt. Efter ett par kilometer är vi halvvägs från Benaulim och går upp till ett frukostställe, där jag bjuder honom på frukost.

Vi samtalar vidare om Colva och Indien, bland annat diskuterar vi möjlig utgång på kraven på kontantlös betalning i Goa. Efter ett par kokta ägg och te från min sida skiljs vi och ska ses någon kväll vid schackbordet hemma istället.

Jag börjar min vandring söderöver klockan kvart över åtta. Ganska snart ser jag en ny hägring, nu söderut. Hägringen säger mig att kanske 10 km bort börjar betydligt högre terräng och i två olika våningar eller höjder. Nyfikenhet och morgonens låga temperatur driver mig söderut.

Det är ont om bra kartor. Den lilla staten Goa är inte lång. Colva Beach ligger rakt västerut från Margao. Där finns en slags mittpunkt på en alldeles rak strand om kanske drygt 20 km. Söderut på den lilla kartan ser du att det svänger ut nedåt sydväst. Där går floden Salis in eller kanske ut. Den går mer norrut förbi samhället Cavelossim. I floden är det fullt med båtar.

Strax kom jag ner till vår kvällsrestaurang i Benaulim. Då var parkeringen överfylld, nu tom.

Det är svårt att bygga med metall vid ett mycket salt hav. Araberna saltar mycket i sin sjö och rosten äter snart upp grova stålkonstruktioner.

Vågornas och tidvattnets eruption är stor. Här har huset troligen övergivits då tomten långsmt försvunnit.

Långt ner på kusten dyker en liten överraskning upp, några skär i strandkanten.

Här har jag i närheten av Salcette kommit ner till Beachernas Beach med mycket folk överallt. Nu kommer jag fram till den sista flaggan och tar en kall öl och pustar ut.

Jag sitter ensam på den sista restaurangen och blickar ut mot förändringen av landskapet i söder. Det är ungefär fem hundra meter kvar ner till floden Salis utlopp.

Nedanför Cavelossim och floden Sali förändras landskapet totalt. Centrum i den sista stora ytan ner mot Goas södra gräns är Canacona. Bortom floden Sali är den platta terrängen borta. Kullar, höjder och berg syns som siluetter. Gränsen för Goa går vid namnet Polem på kartan.

Vill man ta sig söderut ut från Goa utnyttjar man väg 66 med en bro över floden Kali. Väg 66 går faktiskt i nordsydlig riktning genom hela Goa. Staden Karwar ligger nedanför floden Kali i nästa stat.

Efter restaurangbesöket gick jag upp en kilometer till en plats som bussen passerar och tog den på nervägen för att få se lite mer. Från vändplanen och upp dit jag tog bussen är allt stängda tomter, ofta bevakade med vakter. Floden kantas av massor av båtar av yrkesmässig typ.

Turen ända upp till Maria Hall i Benaulim kostade 20 rs och efter bussbytet efter några minuter tog chauffören bara emot 10 rs för den korta biten över mot Colva Beach. Firade hemkomsten med en kopp kryddat te hos min favoritkiosk för 10 rs, med två bullar som vanligt, totalt 20 rs.

Rapporterade en trött men nöjd Lennart