För andra gången under min dryga månad här i södra Goa träffade jag igår två svenskar i vågorna. Det blåste från väster och tryckte upp extra stora vågor mot stranden. Badvakterna var på helspänn, för juldagen är en stor helg för inderna här på stranden också. I mängder invaderar de och badar med sina familjer. Borta mot bussplanen och området ner mot stranden såg jag säkert tusen indier. Många av dem kan inte simma och en hel del kanske, i likhet med en del turister, gick och la sig sent och är trötta. Massor av badvakter cirkulerar i folkmassan och några far runt med vattenskotrar för att överblicka allt som händer. De vill att folk inte ska gå så långt ut.
När vi står och pratar och ibland kastas handlöst av de starka vågorna, kommer de förbi oss också och visar att de inte vill att vi ska vara så långt ute. Speciellt är killen på skotern intresserad av att fyra indiska tonårsflickor i vår närhet ska gå närmare stranden. De kan säkert inte simma. Svenskarna är nöjda med Colva, men ska vidare till lite olika platser i södra Indien.
Indiens baywatch fungerar perfekt och mycket ansvarsfullt. Det är huvudsakligen fråga om grabbar från äldsta tonåren och upp mot kanske 25. Någon arbetsledare har mer aktningsvärd ålder och åker omkring i deras röda jeepar.
På taket har de en högtalare som kan de skrika ut order på Konkani, kustens språk här, och hindi och engelska. Men det gör de sällan. De går direkt in för att ställa saker till ordning igen. Annars åker de runt och kollar att organisationen fungerar, att alla är på plats. Och det är de. Ibland kan det var en mil eller så till vaktstället för dagen och då får man skjuts.
Under solparasoller sitter de uniformerade och spanar ut i vattnet mot de huvuden som syns därute. Oftast är de ensamma, men är de badande för många, så dubblerar man. Avlösningar och annat tar man med walkie-talkie.
Vid särskilt populära strandremsor sätter man också upp bevakningstorn byggda på stålställningar. Här har man oftast en vattenskoter till hands för snabba utryckningar längre ut.
Ibland har man lånat minitorn från tennisbanorna också. Det är ingen lätt uppgift att se och räkna små huvuden där ute i de ibland höga vågorna.
Järn rostar som bekant och livslängden för bevakningstornen är begränsad vid ett så här salt vatten.
Till nästa säsong kanske man har renoverat det och kan använda det igen.
Strandreglerna finns anslagna och texten är mycket tydlig om vad som gäller.
På plats vid varje baywatchare finns hans surfbräda för räddningsutryckning. Jag har bara sett det en gång och då var det övning. De använder mest vattenskotrarna förstås. Arbetet är mycket populärt bland grabbarna och de tjänar också bra, 12 000 rs i månaden. Många får slita betydligt mer för mindre lön.
De jag talat med berättar att de har arbete hela året. Det kan nog aldrig gälla alla. Säsongen är 6 månader här och sedan behövs betydligt färre baywatchare. Bara de duktigaste får naturligtvis jobbet och man är stolta över det. Men också alltid glada över den uppskattning de möter.
Några glada och alkoholpåverkade indier går ut i vågorna. Det är inte tillåtet med alkohol här, utom i shacken ovanför stranden. Men de är unga, vill skoja på sin korta, lediga tid. Plötsligt går larmet och det vimlar av baywatchare och snart poliser. Utan att något storbråk bryter ut motas ungdomarna bort från stranden. Lugnet är efter några minuter åter och Indiens Bay Watch har visat sin effektivitet när det gäller.
Behövs det markerar man med tätare flaggor. Normalt sitter de i sanden med ett avstånd av 500 meter, Men de kan sättas hur tätt som helst. Minst en badvakt per flagga. Är stranden oftast tom på någon sträcka, kan man öka avståndet till det dubbla.
De flesta som är födda i Indien har ju inbyggd solfaktor och behöver inte som vi europeer sola.
Hängde du inte med på det finstilta i strandreglerna? Då kan du använda baksidan av skylten.
Observera att du ska använda baddräkt på stranden. Smoking är förbjudet.
Färgerna är väl det lite si och så med, Det är mycket långgrunt överallt och bara sand och helt hajfritt. Ett paradis för barnfamiljen.
Tycker du inte om att trängas på badstranden? Här finns mer än 20 km rak strand! Vill du vara ensam och är duktig på att simma? Badvakterna dyker inte upp förrän efter åtta och ljuset finns redan efter sex på morgonen. Men en timme efter solnedgången, alltså vid 19-tiden, är det kolmörkt och då ser du alldeles för lite. Kanske inte glasskärvor i sanden heller.
Och ska du ha hjälp är det precis som i skolan: Räck upp handen!
Badade Lennart säkert som vanligt i vågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar