Många demokratiskt sinnade människor har tagit till sig
Declarations of Rights och anser att alla människor har lika värde. Men det är
ju alltid svårt att bortse ifrån att man själv är värd lite mer än andra ändå.
Som gäst i Indien ser man detta på flera olika sätt. Jag blir dagligen stannad
av unga människor på stranden som vill ha en selfie med mig. Det är inte fråga
om det vanliga, att man startar en konversation för att strax föra in samtalet
på en chans att sälja något. Nej, det handlar helt enkelt om att de ser mig som
något exklusivare som de gärna umgås med. De vill intresserade veta var man bor
annars och pratar gärna om personer de känner, vilka bor i närheten.
Naturen har utrustat människan med en kropp, fysik och
hudfärg som maximerar överlevandet i den omgivning de lever i. Men precis som
Michael Jackson vill indiern ofta bort ifrån detta och många företag lockar med
metoder för att åstadkomma ljusare hudfärg, på samma sätt som jag såg människor
med europeiskt ursprung på Nya Zeeland desperat undvika all solbestrålning.
Detta konstiga förhållande till den omgivande miljön kan verka svårt att
förstå. Är man inte nöjd borde man väl flytta? Men de är nöjda. Mycket nöjda
med sin medelklassnivå. De är bara måna om att se lite finare ut. Suck!
Människan använder sedan långt före istiden en rad smycken
för att se lite finare ut, gärna i jämförelse med grannfrun i grottan.
Tatueringar är ofta en kulturell gruppmarkering, liksom klädseln. Numera har
den populariserats till att visa en viss nivå av tuffhet, då alla vet att ska
man bli fin får man lida pin.
Det är de fattiga, och ibland även de utblottade, som ger
rika medelklassen deras egentliga värde. Dels har en fattig arbetarklass med
hög arbetslöshet och oftast låg grad av organisering i fackföreningar ingenting
att sätta mot vad gäller lönesättningen. Arbetsgivaren bestämmer och gör
naturligtvis sig inga onödiga utgifter. Kan man hämta arbetskraften ur skjulen
som inte kostar något att tala om finns ännu lägre utgifter. Det är inte bara i
fråga om de låga utgifterna för utförda tjänster som ger medelklassen deras
värde. Det är ännu mer i spegeleffekten. Ju mer jag jämför mig med den fattige,
desto högre värde får jag. Å andra sidan ger damtidningen och nöjesdelen rum
för missnöje och nya mål, när jag jämför mig med överklassen och deras
omättliga lyx.
Historien uppfann tidigt det organiserade våldet i maktens
tjänst och förslavade människor på olika sätt. För tusen år sedan levde de
flesta människorna troligen under slavliknande förhållanden gentemot
härskarklasserna. De flesta religioner tog å ena sidan ståndpunkt emot
slaveriet som ett förkastligt utnyttjande, men placerade sig samtidigt snart i
maktens centrum och verkade därför konserverande.
Det är ju enkelt att inse att jag inte behöver vara särskilt
aktsam med mina slavar om jag enkelt kan skaffa nya att utnyttja. Väldigt få uppror
genom historien startades och genomfördes av slavarna själva, och ännu färre
lyckades. Däremot användes slavarna gärna som kanonmat på slagfälten.
För att rättfärdiga maktens våld och förslavande skapade man
myter som skulle legalisera systemen. Vikingarna hade sina skildringar och
berättelser och likadant på andra platser. Tempel byggdes och människooffer
verkställdes för att visa makt, men också för att inpränta system. Här i Indien
skapade man ett kastsystem som helt enkelt talade om att svenskar var mycket
bättre än finndjävlar och att lapparna var det lägsta som fötts på denna jord
(översatt till svenska). Systemet reglerade inte bara människornas värde, utan
även deras arbeten. För att krydda det slitsamma jordelivet lovade man en
möjlighet att kunna återfödas som något annat om man skötte sig snällt och
lydigt. Idén känns igen i de flesta religioner.
Så småningom avskaffades de lagliga möjligheterna till
slaveri och kastväsende i de flesta länder. Här i Indien liksom på annat håll
och de flesta länder skrev under människornas och barnens rättigheter.
Ändå lever slaveriet kvar i dagens Sverige, liksom i dagens
Indien och för all del i alla andra länder. I själva verket lever många fler
människor idag under slavliknande förhållanden än för tusen år sedan. Enda
skillnaden är att slaveriet idag är olagligt. Men det är med slaveriet som med
den röda gubben, om det inte finns ett straff eller sanktion värd namnet, och
vi inte jagar de som förslavar, så kan slaveriet fortsätta. Nyligen figurerade
svenska Systembolaget i anslutning till slaveri i Sydafrika. På vilket sätt
straffar vi de ansvariga för deras medansvar till det som hänt?
Nu invänder säkert en vän av ordningen att var i hela
världen hittar den där galningen Lennart slaveri i Sverige? Jo, det finns på
många sätt, tyvärr. Det finns naturligtvis en del som tror att prostituerade är
det av egen fri vilja. Det har så många gånger skildrats hur det går till när
man tvingar prostituerade, men det når inte alltid ut. Slaveri skapas alltid
med en våldsinsats. Hur länge skulle du själv stå emot en misshandel? Vi kan
fortsätta att slå tills du ger upp. Sedan kan vi använda knark för att låsa
fast dig. Eller hota att döda din dotter eller mamma.
Många gånger skapar man slaveriet med enklare medel. Man
meddelar dig bara att du är skyldig en summa pengar som du aldrig kan betala
tillbaka. Resten av ditt liv får du betala av på den ökande skulden. De där
västbeklädda farbröderna som besöker dig är mycket övertygande och visar dig
gärna vad de kan göra.
I många fattigare länder, med svagare folkrättsligt
skydd än i Sverige, är detta satt i ett mycket större system, där döttrar är en
avbetalning om de är tillräckligt attraktiva. Du trodde kanske att de
prostituerade i Thailand och andra asiatiska länder frivilligt låste in sig med
kunderna? Eller att de frivilligt arbetade i legaliserade horhus i Europa?
Nu går det mesta av slaveriet inte ut på annat än att sänka
priset för arbetskraften så mycket det någonsin går.
Kastväsende och alla former av slaveri är helt förbjudet i
Indien, liksom det är förbjudet att röka på restaurangerna. Det sitter anslag
överallt om detta. Men samtidigt sätter man ut askkoppar om kunderna tänder en
cigarett. Ägaren själv kan också visa sina attityder genom att röka inomhus.
Om du frågar en indier om kaster och systemet, är han
svarslös. Det finns inte. Det var för så länge sedan. Men om du räknar upp
landets folkgrupper, kan han oftast rangordna dem. Genom kriminalisering
åstadkommer vi bara en mycket långsam förändring. Det är genom ett aktivt
folkrättsligt arbete och utrotning av fattigdomen, som vi når resultaten. För att
nå det målet, är vi tvungna att minska jordens befolkning radikalt och skapa
solidariska och rättsligt jämlika samhällen.
'
Denna text är sponsrad av biblioteket i Kungsängen och för
innehållet ansvarar Lennart bara tills någon hotar med att misshandla honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar