En läsare
har undrat varför vissa dagar har flera texter och andra inga. Sanningen är att
varje dag har alltid minst en egen text, undantaget när jag saknat
internetkontakt, men datumet som syns
för publiceringen är det datum som är i USA när texten publiceras. Ve den som
är på andra sidan av moder jord!
När jag går
ned till stranden för att bada finns där en grön plastsoptunna av svensk
normalstandard för villor. Den har sedan en tid tillbaka fem kompisar på hela
strandsträckan. Lite i underkant för behovet. Men det finns ändå alltid plats
för mitt skräp i den. Alla andra arbetar efter metoden släng där du står. Når
skräpet din haka, flyttar du bara ett par meter på dig. Där fungerar allt
annorlunda i norra Goa. Massor med människor arbetar med att plocka skräp. Men
de plockar inte helt rent. Det snarare ut som om de plockar de saker de blivit
tillsagda att plocka upp. Resten får ligga! Här behövs en Håll Indien rent-kampanj
där alla skolbarn och scouter plockar för att pränta in i kommande generationer
hur vi vill att Goa ska vara, så att de tyska turisterna kommer tilbaka.
Jag har gått
ca 25 km längs nästan hela den raka sandstranden söder om Vasco da Gama här i
Goa. Vad som utspelat sig på stranden har varit detsamma, både vad gäller shack,
fiskare, restaurangpersonal och solgäster. Ibland har det varit tommare, på
andra ställen fler än här i Colva Beach, men det är ändå ungefär detsamma som
utspelar sig. Tommare strand innebär att trutarna ockuperar vågsvallet istället
i jakt på inspolad småfisk. Överallt blekröda eller blekgula flaggor som talar
om att baywatch arbetar för vår säkerhet. Den totalt hajlösa sandbotten går
under mindre än hundra meter så djupt att vågorna sköljer över dig.
För en
nytillkommen yngling som jag är det svårt att uttala sig om det som jag aldrig
sett. Men det känns i alla fall ganska överetablerat på det hela taget.
Beläggningsnivån skiftar naturligtvis, speciellt bra går det för de som på
något sätt får hit busslaster med bulgarer och ryssar. En del kan på det sättet
ha nästan full beläggning. Jag har försökt att uppskatta antalet turister vid
olika tidpunkter och dagar. Det går naturligtvis inte med någon exakthet! Men
mellan tummen och pekfingret tycker jag mig ändå se att antalet bäddplatser är
ungefär fem gånger det aktuella behovet just nu. Om detta är bra eller dåligt
får någon annan bedöma.
Eftersom jag varit i branschen skulle jag för egen
del byta sysselsättning eller nischa mig åt något annat håll. Men det är också
svårt, för nästan allt finns här. Till och med semesteranläggningar med vakter
och stängsel och allt på eget område. Men stranden är orörd av dessa företag.
Vad gäller
restaurangerna finns det ett mindre antal, kanske 10 %, som är vinnare och som
når ganska nära full beläggning. Deras personal arbetar personligt, skakar hand
och pratar med de fasta och återkommande kunderna. Sociala nät bygger trogna
kunder. De flesta restaurangerna är tomma stora delar av dygnet och når aldrig
50 % av beläggningen. Kombinationer av restaurang och kiosk förekommer ofta och
de säljer mer än vad du ser. Ställ en fråga, själv frågade jag var jag kunde
köpa kortlekar. Här naturligtvis!
Det sista
jag skulle syssla med vore som butiksäljare längs gatorna. Väntan är längre än
räckan med alla konkurrenter. Men även här finns givna vinnare. En större
frukt- och grönsakshandlare nära mig har fattat att låga priser ger snabb
omsättning och att snabb omsättning ger färskare varor. Oslagbart att handla
där. Hans konkurrenter får själva äta upp sina inkuranta varor efter dagens
slut.
Enligt nobelpristagarnas teorier skulle de svagaste säljarna slås ut. Men
de har varit alldeles för lite ute på det praktiska planet och studerat
försäljning. I en tid då frimärken som samlarobjekt snart fallit så lågt som
det går att falla, finns det världen över fortfarande små butiker som säljer
frimärken till samlare. Men de har inga kunder, utan lever uteslutande på
arbete med auktioner. Vad de ska med butikerna till kan man undra.
Jag har tidigare påpekat att taxi är överetablerat, allra
helst här i Indien. Eftersom de nästan alla envisas med att bara använda sina
tuktuk och bilar till persontransporter finns det ett visst antal resor att
dela på. Förtjänsten blir i förhållande till hur många och på vilket sätt man
delar. Dessutom är det många scootrar och motorcyklar som går in och
konkurrerar med taxi, troligen illegalt eller i alla fall helt skattefritt. Här
behövs ett övergripande och samordnande tänk av typ en fackförening för att
ordna bättre affärer. Ändå vill jag säga utifrån klädsel och uppförande att
chaufförerna här vid stranden har det bättre än på andra ställen.
Funderade en söndagslat Lennart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar