Min julafton och julnatt

Jag hade tänkt mig en stilla arbetsdag med lite promenader och lite badande. Så långt gick det kanske efter planerna. Sedan tog allt en väldig fart. Santosh bjöd på en liten lunch dit hans kusin tagit med en familj från utkanten av München. Den unge mannen i familjen doktorerar just nu hos BMW med ett av mina favoritämnen, autopoder. Han arbetar alltså med programmeringen av automtiska bilar för framtiden. Vi hade ganska långa diskussioner.


Santosh yngsta syster, systerdotter och två pojkar och storasyster. Stora pojken kommer dagligen in till mig och lär sig om kortleken. Det är kul att komma tillbaka till alla dessa frågor.

Vi gjorde sedan upp om att träffas vid kyrkan omkring 22.30 när programmet började. Själva midnattsmässan började 23.00.

I vanliga fall är det kolmörkt från rondellen och rakt över mot kyrkan. Men inte på julaftonen!

Ungefär 1 500 sittplatser under tälttaken...

börjar fyllas vi 22-tiden. Observera barnens brev till jesusbarnet som hänger på väggen.

Vi är här för att fira jul med Jesus Christ och ljudanläggningen triggas till överstyrning till de jättelika högtalarna.

Vid 22.30 startar ett slags julspel efter en introduktion av prästen. Nu är det nästan fullt. Spelet utförs som nästan allting annat på hindi, mina obefintliga kunskaper i latin sätts nästan inte på prov. Några gånger talar prästen på engelska: We are here to celebrate Christmas with Christ!

Det är genom avståndet, bruset i högtalarna och språket hindi svårt att redogöra för  julspelet. Åtta personer kommer in med lika många jättepaket. Det står på paketen vad de innehåller, ett står det CORV på. Kanske var det det också. En hel del skådespelartalang anar man också. Ett tjugotal personer deltar på olika sätt på scenen och publiken deltar i en del sånger.

När mässan börjar med ett intåg om säkert 40 personer inklusive tre visa män med prästen i ledningen, är det fullsatt. Folk fortsätter att strömma till i ytterligare en halvtimme och antalet ståplatser räknas i hundratal.

Man står mycket i en katolsk mässa och ritualerna är många och svåra när de instrueras på hindi. Men höjdpunkten kommer för min del i slutet av mässan. Man har förberett nattvarden eller kommunion och nu ska 1 500 sittplatser och hundratals ståplatser få gå fram om de anser sig ordentligt klädda. Klädda är alla i sina finaste kläder! På tio punkter köar således alla utom kanske några hundra och på tio eller högst femton minuter har alla erhållit vad de ska ha och kommit tillbaka till sina platser. Ett fantastiskt julmirakel. Här var det inte fråga om något organiserat kaos!

Väl hemma i huset bestäms snabbt att vi ska åka över till en grannby för att se på när de dansar där. In i bilarna igen och över till den andra kyrkan. Här ser likadant ut, men de flesta stolarna har tagits bort och så spelar en orkester någonstans.

Santosh kusin skaffar oss snabbt två bord inne på nattklubben, dit stolarna har försvunnit. Stämningen är hög hos den glada publiken. Klockan är ett och festen börjar. Orkestern spelar så högt att man inte kan vara nära scenen. Det är som att vara på en rockkonsert, men det här bandet är duktiga som världsartister. De spelar non stop tills vi, när publiken tunnar ut kring 04.30, smiter ut. Men bandet fortsätter in i morgonen.

För det mesta är dansgolvet täckt av dansparen.

Med enkla medel har man gjort fint, på samma sätt som på andra ställen i Indien. Alla trivs, är uppklädda och stolta. Kontakter och gemenskap byggs. Barn i alla åldrar finns med. Indier kan verkligen ha roligt och trevligt tillsammans. En enda överförfriskad farbror får snällt men bestämt reda på att han måste låta damerna vara ifred. Det enda han ville var ju att få dansa.

Även fotografen kommer med på bild. Värste dansaren är Santosh läkarkusin från Tyskland. Han och hans fru och för all del alla tyskarna är uppe och dansar hela tiden.

Lennart struntade i att ställa klockan. Tidningsbudet kommer ju inte på söndagarna.