Idag har jag varit över en månad i Colva Beach och Goa. Dagen till ära ska en del av mina sköna lockar få lämna min allt tunnhårigare skalle. Jag minns förra vinterns stekande sol i Australien och Nya Zeeland. Min stackars skalle fick plågsamt byta skinn tre gånger. Nu har jag under två månader taget det försiktigare och hoppas att min strategi varit riktig. En keps ska göra resten vid behov.
Det blev bridge igår också, de lär sig en del i taget. Santosh vann ett och jag ett av våra schackpartier. Ikväll är det fredag och jag går nog ner på restaurangens speciella satsning Fish and chips in British style. Nu börjar släkten dra ihop sig här i huset. Sent igår kväll efter vårt kortspel kom en kusin från Tyskland med familj förbi. Det ska bli spännande att se hur många de kommer att samla här i Colva Beach.
Nästa steg i transportkedjan är vagnen, kärran och skottkärran. Många säljare är mobila med sina olika tyer av anpassade vagnar. Kylsystemen verkar dock inte särskilt pålitliga i mina ögon. Jag kan inte tänka mig att handla av dem.
Fattigmans flyttbil kärran är i Indien ofta jättestor och har en jättetung last. Upp till fyra man skjuter tonvis på en stor kärra mitt i storstadstrafiken i sällskap med en och annan ko.
Den indiska skottkärran har ofta två framhjul och är gärna större än den svenska. Flaket är ofta platt som på en vagn.
Cykelvagnen är mycket vanlig. Här säljer man glass. Mycket av de lokala leveranserna sker fortfarande med hjälp av cyklar, även om de håller på att ersättas av skotrarna. En skoter kan i bästa fall köpas på avbetalning. Priset exklusive avgifter är runt 7 000 SEK eller 55 000 rs och med en månadslön på kanske 5 000 - 10 000 rs tar det tid att betala den, Minst två år för den som snålar hårt. Men skotern ger oftast större inkomster. Alla vill ha en motorcykel eller en skoter i Indien. Med den transporterar man människor, isblock om 500 kg eller en mindre flaggstång.
Trafiken har ökat kollossalt på senare år med allt fler tvåhjulingar. För att komma fram använder många sig av en kreativ körstil. Tvåfiliga vägar blir gärna sexfiliga vid behov. Personbilarna är dock inte så vanliga, även om vi har en Hummer i Colva Beach. De flesta bilarna är av vantyp eller lastbilar. i olika storlekar.
Gasbilarna är oftast i tuktukstorlek, samma som en del taxi. En del ännu mindre än den på bilden.
Bilar i denna storleksklass kan också användas som ambulanser, de minsta kortare än en människokropp. I början blir man lite full i skratt över storleken, på samma sätt som en norrlänning skrattar första gången hen ser en plogbil ploga trottoarer i Stockholm. Men de kommer fram även om indierna är dåliga på att prioritera utryckningsfordon.
Riktigt tung last kräver tunga fordon, men småskaligheten i jättelandet Indien håller nere fordonens storlek. Det är sällan man ser en fullstorlekslastbil och i så fall vid vägbyggen.
Det blev bridge igår också, de lär sig en del i taget. Santosh vann ett och jag ett av våra schackpartier. Ikväll är det fredag och jag går nog ner på restaurangens speciella satsning Fish and chips in British style. Nu börjar släkten dra ihop sig här i huset. Sent igår kväll efter vårt kortspel kom en kusin från Tyskland med familj förbi. Det ska bli spännande att se hur många de kommer att samla här i Colva Beach.
Den här unge mannen är nog den ende som jag sett bära korgen på axeln. Det är huvudet som gäller och oftast är det kvinnor som bär, i alla fall om det är en längre sträcka. Ju tyngre lasten är desto mer tyg lägger man mellan lasten och skallen.
Det finns två metoder att gräva en grop här i Indien. En maskin kan göra det snabbt, men det vulkaniska materialet är ganska hårt och skopan slits hårt. Då är det enklare att slita på människorna. Tre karlar hackar och gräver fram gropen och upp till 18 bär bort material i korgar på huvudet. Oftast finns en person på plats som pekar och talar om saker också.
Allt bärs i korgar. Det är sällsynt med hinkar. Korgarna finns i lite olika storlek, handgjorda förstås.
Fattigmans flyttbil kärran är i Indien ofta jättestor och har en jättetung last. Upp till fyra man skjuter tonvis på en stor kärra mitt i storstadstrafiken i sällskap med en och annan ko.
Den indiska skottkärran har ofta två framhjul och är gärna större än den svenska. Flaket är ofta platt som på en vagn.
Cykelvagnen är mycket vanlig. Här säljer man glass. Mycket av de lokala leveranserna sker fortfarande med hjälp av cyklar, även om de håller på att ersättas av skotrarna. En skoter kan i bästa fall köpas på avbetalning. Priset exklusive avgifter är runt 7 000 SEK eller 55 000 rs och med en månadslön på kanske 5 000 - 10 000 rs tar det tid att betala den, Minst två år för den som snålar hårt. Men skotern ger oftast större inkomster. Alla vill ha en motorcykel eller en skoter i Indien. Med den transporterar man människor, isblock om 500 kg eller en mindre flaggstång.
Trafiken har ökat kollossalt på senare år med allt fler tvåhjulingar. För att komma fram använder många sig av en kreativ körstil. Tvåfiliga vägar blir gärna sexfiliga vid behov. Personbilarna är dock inte så vanliga, även om vi har en Hummer i Colva Beach. De flesta bilarna är av vantyp eller lastbilar. i olika storlekar.
Gasbilarna är oftast i tuktukstorlek, samma som en del taxi. En del ännu mindre än den på bilden.
Drickabilen har flaskor i plastbackar. Ofta har lastbilarna hantlangare på flaket, som när jag själv var med om att leverera dricka i min ungdom på sextiotalet.
Bilar i denna storleksklass kan också användas som ambulanser, de minsta kortare än en människokropp. I början blir man lite full i skratt över storleken, på samma sätt som en norrlänning skrattar första gången hen ser en plogbil ploga trottoarer i Stockholm. Men de kommer fram även om indierna är dåliga på att prioritera utryckningsfordon.
Turistbussarna i alla storlekar är nya och välutrustade, medan de som går i trafik på de reguljära linjerna är närmast skrotfärdiga. De spelar i olika divisioner. En vanlig buss i kollektivtrafiken är från 1960-talet eller möjligtvis från i början av 1970-talet. Den förvånar mig varje gång den startar och varje gång den kommer fram.
Då internettrafiken behagade att ta slut innan texten kunde publiceras hann huvudet bli avskalat också. Av nyfikenhet beställde jag en massage på 30 minuter också och förvandlade klippningen till en Spaupplevelse. Kändes märkligt och skönt.
Lät Lennart sig transporteras och knådas på de mest skilda sätt. (Ännu inte buren på någon kvinnas huvud!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar