Förutom de vanliga initialsvårigheterna har jag ju tyvärr drabbats av en fruktansvärd smog. Den håller på att avta, men jag använder munskydd dygnet runt, då röken läcker in i mitt hotellrum. Det är inte det enda som läcker in. Ett intillliggande hotell har tydligen en terrass för sin gäster strax bortom mitt fönster. Jag hör tydligt vad de säger och när de talar svenska eller engelska, vill jag lägga mig i samtalen. Duvorna häckar också på andra sida de låsta (?) fönstren.
I måndags tog vi alla turister ut pengar på bankomaterna i valörerna 500 och 1000 och på tisdagsmorgonen fick vi reda på att de var ogiltiga! Vilken katastrof! Mycket svårt, eller ofta omöjligt att betala. Bankomaterna är fortfarande stängda. Bankkontoren är öppna igen, men köerna är längre än ett dygn överallt.
Vi får se om det finns någon möjlighet på flygplatserna imorgon.
Jag har räddat mig ur några knepiga situationer med dollarsedlar, men man måste ju köpa vattenflaskor. Jag tror att jag kan betala Metro till flygplatsen med kort imorgon, annars ryker de sista kontanterna där. På flygplatserna kan man alltid använda kortet för fika eller mat. Men i Mumbai behövs en vattenflaska åtminstone. Vi får en vattenmugg varje frukost här. Den spar jag tom till Mumbai imorgon! Så att jag kan tigga som reservplan C. Allting ordnar sig!
Efter frukost gick på långpromenad österut i riktning mot floden. Det var dock mycket längre än vad kartan gav sken av, så när en jättepark och några gator fortfarande gav mig ytterligare en kilometer att gå, vände jag uppåt ett par kilometer mot Röda fortet.
Fästningsmuren är imponerande. Fortet Lal Qila är byggt sandsten med väggar som enligt min bok varierar mellan 18 och 33 m, beroende på vilken sida man befinner sig på. Shah Jahan startade projektet 1638 och tio år senare var det klart. Det har varit pampigt, men de flesta skatterna har hamnat i Iran. En del på British Museum. Britterna använde det för garnisonen för norra Indien. Plats för många soldater, elefanter och kanoner.
Vi går in genom Lahore gate (vätter mot Pakistan) över vilken flaggan vajar.
Det första som möter dig är månglarna, här med butiker åt alla håll.
Några större byggnader föll inte britterna i smaken. De ersatte dem med egna för soldaterna. Annars är allt en blandning av rött och vitt, sandsten och vit marmor.
Avskalad enkelare tron för mottagningar och uppvaktningar.
Folk vilar på gräsmattorna och jätteytorna används på Inedependence Day och håller då hundratusentals människor.
När man tror att området tar slut bakom ett hus upptäcker man snart att det finns ytterligare några hundra meter minst med nya byggnader.
Vid Delhiporten, där man går ut, står två elefanter vaktade av en trupp soldater med skjutvapen. Plötsligt under promenaderan kommer en jeep eller lastbil med soldater och skriker åt någon som tar fel väg.
Skolklasserna dominerade denna lördag, jag såg tusentals skolbarn i alla åldrar. Här på väg ut. En kort väg på mindre än en kilometer västerut genom ännu en jättemarknad tar mig till den största moskén Jama Mashid.
Strax innan jag går in i den lite mindre än kvadratkilometer stora marknaden, där precis allting finns, hör jag böneutroparen 12.45. Snart blir jag upphunnen av en man som berättar på bra engelska att jag inte får befinna mig på marknaden när bönen startar 13.00. Jag tackar för upplysningen och skyndar mig ut på andra sidan av moskén. Här får jag stanna och fotografera snabbt och det blir inget vidare.
Hur många som ryms där inne vid bön vet jag inte, men stort är det. Tre kilometers promenad går bra till hotellet.
Söndagen den 5 mars kommer jag tillbaka till samma hotell, Smyle Inn. Trevligt för två nätter och en dag innan det bär av hem igen. Kanske jag satsar på The Garden of five Sense då, den speciella blandningen park och gammal och modern konst.
Lennart
I måndags tog vi alla turister ut pengar på bankomaterna i valörerna 500 och 1000 och på tisdagsmorgonen fick vi reda på att de var ogiltiga! Vilken katastrof! Mycket svårt, eller ofta omöjligt att betala. Bankomaterna är fortfarande stängda. Bankkontoren är öppna igen, men köerna är längre än ett dygn överallt.
Vi får se om det finns någon möjlighet på flygplatserna imorgon.
Jag har räddat mig ur några knepiga situationer med dollarsedlar, men man måste ju köpa vattenflaskor. Jag tror att jag kan betala Metro till flygplatsen med kort imorgon, annars ryker de sista kontanterna där. På flygplatserna kan man alltid använda kortet för fika eller mat. Men i Mumbai behövs en vattenflaska åtminstone. Vi får en vattenmugg varje frukost här. Den spar jag tom till Mumbai imorgon! Så att jag kan tigga som reservplan C. Allting ordnar sig!
Efter frukost gick på långpromenad österut i riktning mot floden. Det var dock mycket längre än vad kartan gav sken av, så när en jättepark och några gator fortfarande gav mig ytterligare en kilometer att gå, vände jag uppåt ett par kilometer mot Röda fortet.
När man tror att området tar slut bakom ett hus upptäcker man snart att det finns ytterligare några hundra meter minst med nya byggnader.
Vid Delhiporten, där man går ut, står två elefanter vaktade av en trupp soldater med skjutvapen. Plötsligt under promenaderan kommer en jeep eller lastbil med soldater och skriker åt någon som tar fel väg.
Söndagen den 5 mars kommer jag tillbaka till samma hotell, Smyle Inn. Trevligt för två nätter och en dag innan det bär av hem igen. Kanske jag satsar på The Garden of five Sense då, den speciella blandningen park och gammal och modern konst.
Lennart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar