Delhi är två städer som sitter ihop:
Dels Old Delhi, den spännande, gyttriga, medeltida
staden som rymmer enorma basarer, Jama Masjid (Indiens största moské) och Red
Fort (byggt av mogulhärskaren Sha Jahan på 1600-talet).
Dels New Delhi, den koloniala staden, som arkitekten
Edwin Lutyens ritade när britterna 1911 bestämde sig för att flytta
kolonialhuvudstaden hit från Calcutta. Här finns parlamentet, paradgatorna och
den jättelika rondellen (Connaught Place) med sin underjordiska basar (Palika
Bazaar), som för många är symbolen för Indiens huvudstad.
När Indien liberaliserade sin ekonomiska politik på
nittiotalet och tillväxten i den indiska ekonomin sköt fart började också
hjulen att snurra fortare i Delhi. Ingen annan stad i Indien har växt så
snabbt: från tio miljoner 1991 till tjugo miljoner i dag. Och i ingen
annan stad har det skapats så många nya jobb. Delhi, The Boomtown, epicentret i
Indiens ekonomiska frammarsch, är en stad full av förhoppningar och strebrar.
Sab chalta hai, allt är möjligt – om man inte är utblottad. Om du är ute efter
mörkrets inbrott från ca 17 nu i november ser du att hundratusentals sover på
gatorna.
Även miljön sägs ha förbättrats radikalt. Fram till
millennieskiftet var Delhi världens fjärde mest förorenade stad, där invånarna
varje dag andades in gifter motsvarande 20 cigaretter. Rökte man ett paket
frivilligt blev effekten genast dubblad. De värsta utsläppen kom från bussar,
lastbilar och mopedrikshor, som spydde ut tunga svarta moln med illa förbränd
diesel. Att färdas i en öppen mopedriksha genom Delhis rusningstrafik kändes
som att sticka in huvudet i ett avgasrör.
I dag drivs alla kommersiella fordon i Delhi av ren
naturgas. Delhis bussbolag kallar sig världens största ekologiska
transportföretag. För att markera miljörevolutionen har alla gulsvarta
mopedrikshor målats om och blivit gulgröna – och därtill försetts med en
förkortning som markerar förändringen: CNG (Compressed Natural Gas). Ändå
kändes mycket svårt att andas utomhus på en söndag.
Där Delhi ligger i dag låg förmodligen redan för 3 000
år sedan det mytomspunna Indraprashtra, som förekommer i det hinduiska eposet
Mahabharata. Men senare hinduska kungadömen (som Ashoka-imperiet) hade sina
huvudstäder på annat håll i Indien. På 1200-talet föll Delhis sista
hindukungadömen. Med Qutb Minar, tornet som byggdes för att manifestera segerns
sötma, inleddes Delhis muslimska period. Från 1206 till 1526 styrde fem olika
muslimska dynastier av afghaner, turkar och perser över Nordindien. 1526
dundrade mogulen Baburs trupper in i Nordindien från Centralasien och
etablerade det flerhundraåriga mogulimperiet. Först hade de sin bas i Agra, men
på 1600-talet flyttade de huvudstaden till Delhi. Mogulerna styrde Delhi och
Nordindien ända till 1800-talet, då britterna började ta över mer och mer.
1911 beslutade britterna att flytta huvudstaden i det
koloniala kejsardömet Indien från Calcutta till Delhi och arkitekten Edwin
Lutyens fick uppdraget att konstruera en ny stad. Resultatet hette New Delhi
och stod klart först 1931. Lutyens byggde en pampig boulevardstad med byggnader
med bara en/två våningar och många parker och rondeller några kilometer söder
om Old Delhi. New Delhi byggdes för att bli en huvudstad värdig ett imperium.
Redan 16 år senare klämtade klockan för friheten. 15 augusti 1947 blev Indien
självständigt. Den brittiske vicekungen flyttade ut och Indiens första
demokratiskt valda regering flyttade in i Lutyens pampiga imperiestad.
Här snodde Lennart nästan helt från nätet och
turistbroschyrer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar