För att inpränta hos mig andra att det handlar om en längre resa i västra tågnätet från tågstationen Churchgate i city, eller i mitt fall resa från Kurla med byte norrut Dadar och sedan ända upp till stationen Borivali höjer man priset till 30 rs för en tor-biljett. Då är man väldigt nära. Om man vill gå eller cykla de miltals guppiga vägarna i parken, kanske man som jag också går de dryga 600 m väg, först framåt i tågets riktning och sedan i korsningen vinkelrätt upp mot parkens entré.
Utanför såväl järnvägsstationen som parkens entre finns massor med taxibilar, betydligt fler än besökare, speciellt som minst hälften av de infödda besökarna en lördag kommer i egna fordon och rullar runt i multiplar av den avsedda hastighetsbegränsningen 20 km/h. Tutar gör de lika gärna här inne, Fasa om den inte skulle fungera. Vill du göra upp ett pris för resa genom safariparken är det möjligt här. Kanske lite för lätt att sticka in tassarna? Själv blev jag avrådd att cykla i safariparken. Jag cyklade istället ned mot grottorna.
Entrén till parken.
Kön var ynklig och inträdet på 44 rs frestade visserligen på min vattenkassa och likaså ytterligare 80 rs för cykelhyra, men jag var sen och hade bara två h till cykeluthyrningens stängning för dagen. Passet i pant för att se till att man verkligen lämnar tillbaka cykeln.
I början är de stora och fina, informationstavlorna. Sen finns de inte alls, liksom inga uppiggande skyltar om att det nu bara är 12 km kvar yill grottorna eller liknande.
Kartan säger att safariparken, med lejon och tigrar och kanske andra djur de har på Kolmården, ligger direkt till vänster och den mycket långa vägen bort till grottorna är rakt fram åt höger. Vägen är tidvis mycket dålig. Efter 50 min cyklande med vattenpauser började en kraftig stigning som inte går att klara med en oväxlad cykel. Jag insåg att berget blev bara högra och högre och på håll såg jag också det som uthyraren upplyst mig om. Sista biten uppför berget till grottorna är en brant stig och cykeln får inte lämnas nedför berget om passet är mig kärt. Dessutom såg jag på håll att denna sista branta stig inte var kort. Uthyrningstiden skulle inte räcka. Jag vände och det var tur för nu blev vattenpauserna långa och många och långsamt började jag att må illa i värmen.
Väl vacklad tillbaka till järnvägsstationen väntade vi länge på tåget. 20 min över utgångstiden. Resan ner till bytet i Dadar gick bra. Ny lång väntan. När det sedan kom, så var det fullt. Men det var inga problem att komma ombord. Trycket bakifrån lyfte oss och tryckte in oss mot mitten av vagnen. Svårigheter att andas, men jag tänkte bara mitt mantra, en station, en station, en station (för snabbtåget). Det gick dock inte att komma av i Kurla. Folk vällde på och låste fast oss som ville av. Ytterligare en lång ofrivillig sträcka, innan jag och andra arga lyckades ta oss ur tåget. Nu var mina krafter slut och fick hämta mig en lång stund innan jag vågade ta ett nytt snabbtåg en station ned till Kurla.
Vägen till hotellet genomförde jag i etapper. Under en av dessa etapper upptäckte jag detta försök till renovering av slummen.
Pengarna har säkert tagit slut och slummen tar sitt grepp om området igen. Slumområdena förökar sig våldsamt mycket snabbare än byggnadsloven. Bara i Nationalparken idag hittade jag fyra stora illegala bosättningar som tydligt slet på parken. Kilometervis med mur längs med den vänstra sidan av parken är också omgivet med slum och en och annan fridörr in till parken är öppnad.
Ytterligare en underbar rörkoppling i min väg idag. I detta jätteområde har man rivit mängder av betonghus och bara lämnat allt för att förhindra slum, men slummen segrar. Lennart
Utanför såväl järnvägsstationen som parkens entre finns massor med taxibilar, betydligt fler än besökare, speciellt som minst hälften av de infödda besökarna en lördag kommer i egna fordon och rullar runt i multiplar av den avsedda hastighetsbegränsningen 20 km/h. Tutar gör de lika gärna här inne, Fasa om den inte skulle fungera. Vill du göra upp ett pris för resa genom safariparken är det möjligt här. Kanske lite för lätt att sticka in tassarna? Själv blev jag avrådd att cykla i safariparken. Jag cyklade istället ned mot grottorna.
Entrén till parken.
Kön var ynklig och inträdet på 44 rs frestade visserligen på min vattenkassa och likaså ytterligare 80 rs för cykelhyra, men jag var sen och hade bara två h till cykeluthyrningens stängning för dagen. Passet i pant för att se till att man verkligen lämnar tillbaka cykeln.
I början är de stora och fina, informationstavlorna. Sen finns de inte alls, liksom inga uppiggande skyltar om att det nu bara är 12 km kvar yill grottorna eller liknande.
Kartan säger att safariparken, med lejon och tigrar och kanske andra djur de har på Kolmården, ligger direkt till vänster och den mycket långa vägen bort till grottorna är rakt fram åt höger. Vägen är tidvis mycket dålig. Efter 50 min cyklande med vattenpauser började en kraftig stigning som inte går att klara med en oväxlad cykel. Jag insåg att berget blev bara högra och högre och på håll såg jag också det som uthyraren upplyst mig om. Sista biten uppför berget till grottorna är en brant stig och cykeln får inte lämnas nedför berget om passet är mig kärt. Dessutom såg jag på håll att denna sista branta stig inte var kort. Uthyrningstiden skulle inte räcka. Jag vände och det var tur för nu blev vattenpauserna långa och många och långsamt började jag att må illa i värmen.
Väl vacklad tillbaka till järnvägsstationen väntade vi länge på tåget. 20 min över utgångstiden. Resan ner till bytet i Dadar gick bra. Ny lång väntan. När det sedan kom, så var det fullt. Men det var inga problem att komma ombord. Trycket bakifrån lyfte oss och tryckte in oss mot mitten av vagnen. Svårigheter att andas, men jag tänkte bara mitt mantra, en station, en station, en station (för snabbtåget). Det gick dock inte att komma av i Kurla. Folk vällde på och låste fast oss som ville av. Ytterligare en lång ofrivillig sträcka, innan jag och andra arga lyckades ta oss ur tåget. Nu var mina krafter slut och fick hämta mig en lång stund innan jag vågade ta ett nytt snabbtåg en station ned till Kurla.
Vägen till hotellet genomförde jag i etapper. Under en av dessa etapper upptäckte jag detta försök till renovering av slummen.
Pengarna har säkert tagit slut och slummen tar sitt grepp om området igen. Slumområdena förökar sig våldsamt mycket snabbare än byggnadsloven. Bara i Nationalparken idag hittade jag fyra stora illegala bosättningar som tydligt slet på parken. Kilometervis med mur längs med den vänstra sidan av parken är också omgivet med slum och en och annan fridörr in till parken är öppnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar