Kvinnans ställning har säkert stärkts i Indien. Jag är ju
här för första gången och har svårt att jämföra med något. Jag upplever de
indiska par jag känner i Stockholm som likställda, oavsett religiös bakgrund.
Men ingen av dem är ju född i Indien! Tvärtom deras rötter för många
generationer tillbaka till helt andra kontinenter.
Den stora skillnaden mellan olika kvinnor går naturligtvis
mellan ekonomisk och social status och utbildning. Den indiska
medelklasskvinnan är välutbildad och har en stark ställning i sin parrelation,
oavsett religiös bakgrund och klädsel. Den burkaklädda kvinnan sitter med
pondus bredvid sin man, diskuterar likställd med honom och skulle aldrig acceptera
att gå några meter bakom honom.
Medelklassungdomar går mest i killgäng och tjejgäng, och
stöter ihop på platser som de moderna kedjorna. Är de riktigt hippa betalar de
med sin mobiltelefon där. De killar som tjafsar med tjejerna blir ignorerade
och rättar sig ofta in i ledet. Unga kvinnor är bättre utbildade än omgivande
medelklassmän, men kvinnorna har lika svårt att slå sig in i mansdominerande
spår som i Sverige. Det vimlar dock av kvinnliga jurister här i Mumbai C.
De flesta i Indien är fattiga och i storstäderna är de fattigaste
utblottade. De sover på gatan där de kan. Övergivna kvinnor försöker ta fram en
liten barnaskara på en rondell eller en bit av en trottoar dag för dag, utan
något hopp om en bättre framtid. Här finns inte någon utbildningsbakgrund och
ingen utbildningsframtid för barnen. Utbildning kostar pengar i Indien.
Otroligt nog ser jag inget våld eller övervåld mot dessa kvinnor.
Några har skaffat sig en mer permanent presenning över några
grenar och bedriver prostitution där, medan småbarnen springer omkring i
närheten. Men det är undantagen. De flesta lever med sina väninnor och skrattar
och är glada åt det roliga de kan finna i livet. Barnen fostras att försöka
tigga, de har ju inget alternativ. En del kvinnor ägnar sig återvinning genom
att rota i soporna. Men mitt i bedrövelsen är nästan alla otroligt renliga. Om barnen har kläder så är de hela och rena och de ser nyduschade ut.
En och annan kvinna på tåget eller i tunnelbanan har haft en
kraftig blåtira som bevis för att alla män inte följer reglerna. Men de har
inte försökt att maskera vad som hänt. Dessutom finns det i bägge ändar av
tågsetet särskilda avdelningar eller vagnar för kvinnor, så att de slipper
umgås med karlsluskar som inte respekterar dem.
Fattiga kvinnor i parrelationer är oftast värderade lågt, ju
fattigare desto lägre. Att utrota fattigdomen är nog globalt ett problem som
hänger med att kunna minska den totala befolkningen. I Indiens storstäder
kommer det in betydligt fler människor, än det någonsin kan ordnas bostäder och
sanitet för. Känns problemen igen, Stockholm?
Just toaletter är ett jätteproblem i länder med en struktur
som Indien. Det finns inte vatten och avlopp som räcker till och hur ska vi då
kunna få toaletter? Indien bygger kolossalt många toaletter varje år och nu är
bristen kanske bara omkring 500 000 000 toaletter till. Svenska
företag och svenskt bistånd arbetar med olika lösningar, vilka ska använda
minimalt med vatten och dessutom se till att avföring och urin återställs
odlingar i närheten.
Toaletter är ett av de största kvinnoproblemen i länder som
Indien. Många kvinnor kan inte under dagtid gå på toaletten och riskerar att
bli våldtagna i mörkret.
Bristen på pissoarer i städerna hindrar dock ingen man. Man gör som hemma på landet bara. Murar och husväggar stinker urin på samma sätt som i Stockholms innerstad en tidig morgon när krogarna har stängt.
En sista iakttagelse för idag, hur fattigt slumskjulet än
är, så finns det en parabol på taket och en tv med Bollywoodfilmer. För dessa
barn är det enda vägen till utbildning. Programmen är på hindi och jag kan inte
välja kanal, så jag vet inte om barnen får någon utbildning där heller.
Du läsare har kanske gjort egna iakttagelser. Använd
kommentarmöjligheten för att uttrycka dina tankar. Lennart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar