Sur Jahar World Peace Music Festival 2017 Panjim Fredag

Jag har svårt att gå ner i varv, trots den sena timmen. Sitter och petar med texten och fortsätter att njuta av allt som dagen och kvällen gett i musikväg och umgänge med mina vänner. Internet fungerar fortfarande inte. Till slut går jag och lägger mig.

Vandrarhemmet låter en bra frukost ingå i priset. Tackar. Men min mage har problem sedan några dagar och problemen känns direkt under promenaden ut till Kala Academy. Nu får det bli apotek och piller och vatten i cellen för mig tills jag är bra igen.

Lite efter halv elva börjar den tjeckiska gruppen BraAgas sin workshop. Soundcheck och lågmälda samtal under publikens tillströmning och spända förväntan.

Man spelar äldre musik, gärna medeltida rötter, från Iberiska halvön, musik från Östeuropa och även från Skandinavien. Idag på workshopen har de inga mikrofoner och då märks svårigheter att få de fyra flickornas röster lagom starka. Ledsången blir förhållandevis för stark.

En annan lite tråkig sak är att de tar samma sånger som föregående kvälls konsert. En hel del i publiken efterlyser dans och hur musiken kommer in i det kulturella livet i Tjeckien. Dans blir det inte, utom en spontan från en del i publiken. De får med sig några ur orkestern till slut. De är mycket duktiga och bjuder på sig själva och berättar om musikval och inriktning på ett medryckande sätt.

Den stora bastrumman är populär bland grupperna. Spelas på en rad olika sätt, ofta med en vek pinne på undersidans diskant.

Sista sången är från Portugal. Gruppen har fler musiker, alla kom inte med. Violinisten föder barn snart. De finns som alla på Facebook! BraAgas finns i samma medeltida genre som danska Virelai och många andra, men med en annan repertoar. De åker runt och spelar på olika festivaler i Europa.

Byte av musiker och in kommer Alle Möller quartet och bygger upp. Andra kläder och nu sitter de på fyra stolar bredvid varandra. De använder mikrofoner. Ale passar på att prata med publiken under soundcheck.

Erik förklarar och berättar om sin nyckelharpa, tolvsträngad i tre grupper. Den är givetvis besläktad med den iberiska hurdy gurdyn (vevlira på svenska) Virelai visade upp och använde. Erik spelar en underbar svensk folkmelodi för oss, en vandrings- och processionslåt. Och Ale kan givetvis inte låta bli att falla in och snart jammar hela orkestern, Ale på en tolvsträngad luta, till detta cellon och den speciella mikronförsedda tamburinen. Det svänger.

Spelade in en minuts föredrag från Ale om att det är viktigt att acceptera förändring av musiken och utveckling av kulturen. Fiolen och nyckelharpan dominerade ute i landet. Kungen i Sverige förbjöd trumman, den skulle bara användas i militära sammanhang. Ales instrument är en slags ombyggd, nykonstruerad mandolin. Drown Mandola. Den är i hans sextonde version.

Ale berättar också att de två nya i kvartetten gör att den faktiskt bildades i Indien. Obegripligt att förstå, när man hör dem spela.

Ale lyssnar och tre stränginstrument skapar magi. Oles gitarr är en åttasträngad gitarr med två bassträngar överst. Han sökte egentligen en sjusträngad latinamerikansk gitarr, men fann den här.

Ole förklarar sina tankar om rytm och demonstrerar för oss och rycker med oss. Ale visar oss tretakt på ett och tre med foten och fyrtakt med händerna samtidigt. Kompletterat med klick på åtta. På beställning från musiker i publiken spelar man en polska. En underbar form av lektion i rytm. 

Detta skulle alla barn växa upp med och alla uppleva tillsammans för att skapa glädje och fest.

Cellon demonstreras av Jonas. Den är fyrsträngad. Han demonstrerar den med en norsk halling.

Ur publiken bjuds ett par musiker upp. Ale diskuterar slagsidan med den klassiska musiken och synen att den är viktigare och finare för kulturen. En tvärflöjt och en sitar. Precis som Ales Mandola har den inte bara strängarnas skruvar, utan också fler knappar. Sitaren börjar i några traditionella strofer och sedan jammar hela orkestern in. Musik skapas i nuet.

Efteråt tar jag ett kort snack med Erik om nyckelharpor. Olle Plan i Falun bygger nyckelharpor. Erik menar att man spänner sönder locket och måste få ett nytt hos instrumentmakaren ibland.

Sista workshopen kommer med indiska Tarak Khyapa med mängder av klassiska indiska instrument. 

Detta är inte bara musik, det är också en filosofi. Ledaren, gurun och pappan Tarak spelar på ett femsträngat instrument, ena sonen på ett femsträngat och den andra sonen på trumma och ett märkligt ensträngat instrument. Anorna finns i Bengalien.

Tvåsträngad trumma är kanske det märkligaste instrumentet. Trumman är halvöppen i den ena änden och därifrån dra ena handen ut en kloss med två strängar, som den andra handen spelar på med ett slags stort plektrum och med olika hård spänning. En mängd olika ljud kan skapas, bland annat glidande ljud som på en slags steel guitarr.

De spelar, Tarak sjunger och de tre rör sig i små cirklar. Hela tiden förklara en man allt som försiggår mellan varje sång.

Så kallar man fram Ale Möllers quartet igen och tillsammans jammar de bägge grupperna i ett par låtar.

Lennart kollade genast in datumen för nästa år. Nästa års musikupplevelse.