Sur Jahar World Peace Music Festival 2017 torsdag

Det är en tidig torsdagsmorgon och jag hämtar tidningen och lite extra bröd för min resa. Tidningsbudet är lite sen och nu blir jag det också. Två små koppar te, två ägg, två bananer och tre olika sorters färskt bröd. En helt ok frukost. Lite vatten och några tabletter som kan hålla hjärtat lite lugnare.

Jag lämnar dörren från badrummet på glänt, när jag låser hänglåset och går en kilometer ner till första bussen. Hembiträdet ska städa mitt rum. Jag skriver lite e-postsvar i bussen till medresenärers munterhet. Sedan köar jag till AC-bussen till Panjim från Margao.

Mer skrivande. Svårt att få tiden att räcka till när internetanslutningen för andra kvällen i rad ligger nere. Framme i Panjim är jag lite otålig och handlar snabbt lite lunch och tar en taxi för 120 rs ut till Kala Academy. Hinner precis äta min lunch vid vattnet och sedan ta mig in till workshopen med en rysk folkmusikgrupp, Otava Yo.

Efter lite stämmande kom de igång med en fin rysk julsång i valstakt. Blandningen av olika instrument imponerar mest. Melodin knäpps fram på en violin, förstärkt av ytterligare en vanlig spelad fiol, en elgitarr, en elbas, en bastrumma mm och sedan ledaren som spelar en rad olika instrument inklusive säckpipa och en slags träharpa, back pipe Jalika tillverkad av ett kohorn, träskedar och annat. Vi sitter inne i en hörsal och hit in når inte internet.

De efterlyser dans till musiken, men det är lite trögt. Med musiken och sången är det inte trögt. Roligt och underhållande, där musikerna undervisar oss i lite av varje om musik, instrument och Ryssland. 

En i publiken efterlyser balalajkor, men det har man inte i gruppen. Så får man då igång dansundervisningen till slut. Först dansar paret runt i armkrok, sedan klappar man i varandras händer och stampar fyra gånger, upprepat två gånger, turen upprepas och rytmen stegras. Därefter tar man en ringdans, med hoande och tjoande i mitten och den tidigare pardansritualen i en stund. Lika medryckande som egentligen all folkmusik. Hur kunde vi tappa bort denna glädje i det moderna samhället?

Det dyker upp en fråga om stämsången. Stämsången är viktig i rysk folkmusik. Indiska filmer i form av Bollywood har varit mycket populära i Ryssland. Det är mycket farten och fläkten i den indiska filmen som närmat sig den ryska själen.

Nästa workshop är med den danska folkmusikgruppen Virelai. De spelar klassisk medeltida folkmusik. En tusenårig historia kring Hurdy Gurdy (vevlira), troligen ursprungligen från Spanien på 1400-talet. Vevliran vevas. I nästa avsnitt spelar samme man på en slags tiosträngad mandolin eller luta eller mandola.

De berättar om folkmusikfestivalen i Tönder 25-28 augusti 2017.

Den stora bastrumman används på olika sätt, men byts också ut mot en slags liten congas och även en tamburin. Olika slags flöjter och mungiga. Fartfyllt. De berättar om mungigan att den har tusenåriga anor och har funnits över hela världen. Ibland tillverkad av bambu, men oftast av metall. De visar också en flöjt med bara ett hål, längst fram. Tonen skapas vid munstycket och varieras med ett finger över hålet. Ale Möller spelar senare på kvällen på denna nordafrikanska herdeflöjt. Den spelas på övertonerna.

Min telefon har inte fungerat på länge. Det har sina problem. Min värd klagar ibland. Mina vänner får istället lurpassa på mig vid ingången.

Den tjeckiska gruppen börjar kvällen. Folkmusik på elförstärkt gitarr och en slags åttasträngad luta eller kanske mandola, congas, tamburin och den orientaliska lilla oboen. Stämsång. Tvärflöjt och andra flöjter, en öppen slags congas. Musiken känns orientaliskt inspirerad, inte bara genom instrumenten, utan även i rytmen. Det mesta från Östeuropa, Spanien och Portugal, men även en sång de sjunger på finska. Fyra tjejer i förgrunden och en kille på basgitarr i bakgrunden, basen är byggd på en vanlig akustisk gitarr och sedan försedd med mikrofon. Det är tjejerna som sjunger.

Tyvärr klarade jag inte av bilder från konserterna.

Nummer två i kvällsprogrammet är en indisk grupp, förstärkt för dagen av en rad artister från Goa. De har ett otroligt medryckande och har ett fint program. Fart och fläkt och skickliga musiker. En hel del kul instrument.

Vi väntar dock på kvällens höjdpunkt och vilken höjdpunkt sedan! Ale Möller själv lite bakom med mängder av instrument. En nyckelharpa som det av Erik ibland till och med spelas hårdrock på. Visste inte att den kunde användas som det visas i kväll. På andra sidan om Ale spelar en kille cello på samma varierade sätt som nyckelharpan. På trummor, congas och tamburin kommer rytmen, men ibland byts det mot en jazzgitarr. Det blir också inhopp på trummor och på slutet med kvinnlig sång från Goa. 

Två Beatleslåtar behandlas: Here comes the sun och Money can´t buy my love. Musik från hela världen och ytterligare ett fantastiskt bevis på Ales storhet och skapande och enorma förmåga att hitta folk med talang och vilja, för att växa med dem och ge oss andra en upplevelse utöver det vanliga. Efteråt står vi hela publiken upp och jublar. 

Imorgon väntar tre workshops och en av dem är med Ale Möller quartet!   Lennart