Den tredje undervisningsmyten

Den tredje myten:         Genom att använda välplanerade

övningsböcker och specialprogram för datorer, lär sig eleverna 

stavning.

3                   Genom att helt enkelt läsa mycket och så varierat, som

 intresset tillåter, lär sig eleverna stavning.

Som ett komplement till Låtsasspråksmetoden (se myt 2) och klassundervisningsmetoden Platon och lärjungarna (se myt 1) skapade läromedelsföretagen övningsskrivboken och senare även särskilda stavningsövningar för datorer.

Innan dessa uppfinningar fanns planscher som hängde i klassrummet med information om vissa språkregler inom stavning och grammatik.

Ingen av dessa har någon avgörande betydelse för om eleverna kan stava eller inte. Inte heller bygger någon av dem grammatikkunskaper.

Grammatik bygger man genom att tala språket. Vid fem års ålder har normalt ett barn redan byggt färdigt sin grammatik i de språk det dagligen använder.

Stavning lär man sig genom att läsa. Stavningen kan mer eller mindre användas som ett slags lackmuspapper som visar personens läsvanor. Se dock om dyslexi nedan!

När det gäller förskolans och skolans verksamhet kring språkutveckling genom skrivande och läsande, så är det intressestyrt arbete som gäller. Utvecklingen kan ske i mindre grupper, för att hjälpa barnen att se gruppens dynamik och inspirera varandra. Det är dock alltid den individuella utvecklingen hos varje barn, med start där de redan är, som är det primära. Denna startpunkt är med nödvändighet olika.

Jämförelser mellan olika barns startpunkter leder sällan till positiva resultat. Det räcker med att konstatera att barnen har väldigt många år på sig innan de ska debutera som betalda författare. Det jämnar ut sig så småningom. En del springer fortare på banan, men alla kommer i mål. Ingen tidtagning.

All kunskap och färdighet är färskvara som måste användas för att behållas. Ju mer de används desto bättre minnespositioner får de i hjärnan och omvänt degraderas positionen om inte användande sker och så småningom raderas den som onödig.

Barn har hittills, under den period vi ägnat uppmärksamhet åt deras kunskaper och färdigheter hela tiden uppvisat en ökning av intelligensen mätt med traditionella test. Detta ska troligen tolkas som både mer avancerade krav och även ökade möjligheter. Det finns ändå otroligt med resurser lediga hos barnet för ännu större kunskaps- och färdighetstillväxt i framtiden.

Avgörande för barnets intellektuella utveckling och träning är hur vi låter dem delta. Så länge barn, som visar intresse, hela tiden drabbas av tillsägelsen: ”Gå ut och lek!” trubbar vi av deras kunskapssökande. Deltagande både intellektuellt och praktiskt, är att maximera uppväxtvillkoren för ett barn. Det kommer därigenom att visa tidig kommunikationslust och ha en tidig språkutveckling. Men deltagandet måste vara intressestyrt. Det ska huvudsakligen vara barnet som väljer.

Barn vill dock var till lags och både göra det föräldrarna visar att de vill att barnet ska lära sig och att lära sig vad de visar är viktigt. Men barn gör också som vi gör, inte i första hand som vi säger.

Alla barn, och normalt alla f.d. barn, är receptiva för vad som de uppfattar som viktigt runt dem och gör allt för att lära sig det. Ibland kan man se det under ett kort tidsperspektiv genom vad vi kallar flugor eller modesaker.

Inte ens hot om avrättande kan normalt hålla barn från lärande, som de finner viktigt.

Tidiga språkövningar är ett sätt hjälpa barnets språkutveckling, samtidigt som de kan ge oss lugnande besked om barnets möjligheter att lära sig läsa och skriva.

Det är egentligen en egen myt att barn ska vänta med att lära sig skriva och läsa, tills de börjar skolan. I framtiden kommer detta att vara mycket ovanligt. Kanske inte ens existera.

Tidiga språkövningar som vaggvisor och andra sånger, ramsor och högläsning från mycket tidig ålder, helst från födseln och uppåt åtminstone in i tonåren, har stor betydelse för deras senare läsintresse och språkutveckling.

Redan strax före ettårsåldern kan man påbörja skriv- och läsinlärning. Sätt i så fall upp mycket tydliga lappar (helst från en skrivare) med ord för olika saker som: säng   bord   dörr   golv  lampa

Namn på familjemedlemmarna skrivs gärna med magnetbokstäver på kylskåpsdörren och ibland stavar man nya med barnet. Snart kommer barnet att peka på orden och försöka uttala dem, särskilt sitt eget namn.

Se gärna videofilmer från hela världens stolta föräldrar med små barn som läser. Sök på YouTube med orden ”baby reads”.

Inom några år kommer det att finnas särskilda datorprogram (appar) för träning av bebisar på surfplattor.

Ge gärna ditt barn en första läsebok före ett års ålder. De finns i exemplar som tål att stoppas i munnen, vid behov. Läs boken med barnet och vänj det vid läsandet, precis som det vanliga högläsandet.

Låt sänggåendet bli en högtidsstund med sång, ramsor och högläsning tillsammans.

Lek rörelselekar till sångerna och ramsorna.

Människan är tyvärr på intet sätt förberedd för att klara skrivande och läsande på alla sina språk. Hjärnan måste knixas och trixas för att på bästa sätt användas för dessa syften. Dessutom är våra hjärnor alla olika och en del har lättare att lära sig på ett sätt och andra på ett annat sätt. Om nu en mästare använder en metod för alla sina lärjungar och dessutom har alldeles för många lärjungar i taget, av besparingsskäl, går det inte alltid så bra.

Dyslexi och andra svårigheter med att lära sig skriva och läsa.

Resultaten från de flesta skolors läsinlärning är inte tillfredställande. Alldeles för många barn lär sig istället att de inte kan och är dåliga. Helt i onödan. Detta skapar ärr och skador för hela livet.

Svårigheter med skriv- och läsinlärning har varit kända så länge det funnits skolor.

Trots mängder av forskning och utveckling av träningsmaterial för dessa barn, verkar problemen snarare öka eller åtminstone vara konstanta. Ett av de viktigaste skälen till den trista utvecklingen har varit den sena diagnosticeringen. Jag har ideligen träffat på personer i de sista tonåren och efter det, som precis fått sin diagnos.

Ska vi kunna hjälpa alla dessa barn på ett effektivt och bra sätt, måste diagnosticeringen ligga före två års ålder. Då har vi tillräckligt med tid, för att helt odramatiskt ge det extra stöd som behövs, för att få igång skrivande och läsande hos dessa barn, innan de börjar skolan och drabbas av jämförelser.

Det enklaste sättet att diagnosticera ett barns svårigheter eller ointresse inför att skriva och läsa, är att som förälder använda metoderna beskrivna ovan. Om inte barnet har visat något som helst gensvar före 18 månaders ålder, ska man ta det som ett tecken på att de är sena i sin utveckling och behöver extra stöd.

Räkna inte med att samhället automatiskt kommer att hitta alla barn med skriv- och läsinlärningsproblem tillräckligt tidigt för att undvika skador. Det är helt enkelt helt osannolikt, tills den dag alla småbarn diagnosticeras på något sätt.

Barns talproduktion startar inte vid någon viss tidpunkt. Vid födseln har barnet, enligt vissa amerikanska forskare jag sätter min tillit till, tillgång till sex olika ljud för att signalera olika behov hos det till oss. Genom att vara lyhörd för barnet och hela tiden svara upp på dess vilja att ge dig information och kommunicera med dig, kan du på bästa sätt stödja barnets utveckling.

Det är inte nödvändigt att alltid veta om det är magknip, bajs i blöjan eller kontaktbehov som startar en gråt eller ett skrik. Barnet vill ha dig och ta chansen. De är ju så underbara!

Barn som tidigt möter mycket kommunikation och nära omvårdnad, kommer givetvis också i genomsnitt att tala tidigare och det är ingen nackdel på något sätt.

Det finns ingen som helst vinst med att korrigera barnens talproduktion. Precis som när du själv börjar lära dig ett nytt språk, kommer barnet att säga en massa misstag. Fortsätt bara att vara facit för kommunikationen och använd bara vår vanliga anpassning till barn och språknybörjare. Vi talar långsammare, lite överartikulerat och för riktigt små barn brukar vi höja diskanten lite.

Detsamma gäller för grammatiska misstag. De är inga problem, mängden kommunikation avgör när talproduktionen är färdigutvecklad vad gäller uttal, melodi, rytm och grammatisk struktur. Normalt är allt klart i femårsåldern idag, troligen kommer detta att ske tidigare i framtiden.

Barnets egen intresseläsning

I familjer med en utvecklad läskultur ser man väldigt tidigt ett begynnande läsintresse. Mina barn har alltid haft det före ett års ålder. Då har jag kunnat iaktta dem första gångerna helt själva tittande i någon form av böcker.

När de själva kan gå är det rätt ålder att börja besöka biblioteken. Innan dess har vi gått på sagostunder och ramslekar, babysång och babyrytmik. Ett tidigt fokus på läsande i alla former ger tydliga signaler till barnet, att vi ser det som viktigt.

De första egna boklånen från barnens sida förutsätter givetvis att du läser för dem. Snart kommer dock barnet att vilja läsa lite själv också. Har du då börjat skriv- och läsning med lappar och lösa bokstäver tidigare, kanske du får se barnet redan före treårsåldern börja läsa, rent teoretiskt skulle debuten kunna ske långt tidigare. Det är absolut ingen tävling om att vara först.

Barn som tidigt lär sig att skriva och läsa, får givetvis en tidigare intellektuell utveckling. En del säger att barnen blir lillgamla. Jag menar att de har lättare att delta och förstå. Därmed ökar deras självförtroende och inriktning på nya erövringar.

En del vuxna missförstår små barns skrivande som något som ska ske med pennor eller kritor. Hindra dem för all del inte, om de skulle försöka! Men motoriken är inte utvecklad för avancerade resultat med pennor. Det är tangentbord och surfplattor som gäller. Men också magnetbokstäver på kylskåpet, lösa bokstäver i trä eller plast och annat pedagogiskt anpassat material.

Tangentbord och surfplattor har, liksom alla material med färdiga bokstäver, fördelen att de snabbare hjälper barnen att behärska utseendet på skrivtecknen.

När barnet visar stor vilja att skriva, ska du helst ge det tillgång till en bra ordbehandlare. Den visar misstag vad gäller stavning och grammatik. Eftersom ditt barn började redan i ettårsåldern, blir det senare inga problem att skriva brev till farmor i Indien och Lasse i Frankrike och sedan bifoga det i ett e-postmeddelande från det egna e-postkontot.

Kontot måste stå i ditt namn, men lösenord och allt annat kan barnet sköta själv. Nu kan du helt andas ut och är säker på att skolstarten kommer att fungera bra. Skulle ditt barn då träffa på en lärare, som i likhet med min egen, påstår att vi inte kan läsa ännu, så är det mycket lättare att byta skola idag än på 1950-talet.

Goa den 8 februari 2017       Lennart Warenius