Den sjätte undervisningsmyten Läroboken

Den sjätte myten:          Läroböcker är bra för de innehåller inte bara allt eleverna behöver kunna utan också en vettig terminsplanering i ämnet.

6                   Läroböcker är något som blir inaktuellt lika snabbt som de kommit från tryckeriet och kan aldrig täcka allt inom ett ämnesområde. De kan heller aldrig ge utrymme för individuellt kunskapssökande på ett utvecklat sätt. De är dyra och ofta onödiga. Alternativ av gratiskaraktär finns nästan alltid. Dessutom ger de dålig träning i informations- och kunskapssökande av den typ som vårt informationssamhälle bygger på. Oftast, men inte alltid, leder de in på arbetsformer med underutvecklade redovisningsformer för de studerande. 

Bättre läromedel kan ibland bidra med en delvis fungerande läsårsplanering för lärarstyrd del av undervisningen. Men den intressestyrda delen skapad av eleverna själva klarar sig utan sådan hjälp.

Lärartypen Kopiatorn kopierar inför varje nytt läsår sin föregående läsårsplanering efter att ha ändrat datumen i den.

Han är den siste förespråkaren av undervisning styrd av läraren och läromedlet. Han har sällan läst någon av de sista tjugo läroplanerna. Varför skulle han det? Han hittade den perfekta undervisningen redan på lärarhögskolan och har sparat mycket arbetstid på att behålla planeringen. Han älskar fortbildning, den ger honom extra tid för hans hobby stickning.

Vi ska besöka Kopiatorns klassrum och även en kollega till honom.

Kopiatorn utbildades i metoden Platon och lärjungarna (myt 1). Han vet att man ska presentera varje del i arbetet på ett intressant och medryckande sätt och rycks själv med i sina berättelser, så att introduktionerna sällan hinns med före rast.

Som religionskunskapslärare vet han, att när gud skapade världen, så tänkte han särskilt på lärarna och gav dem så småningom läroboken. I den finns allt han själv behöver känna till och därmed vet han att lärjungarna ser upp till honom som den borne ledaren och allvetaren. Han ser givetvis detta som sin främsta uppgift i livet.

Han börjar alltid lektionen med att vänligt utbyta tysta blickar med sina utsedda ordningsmän i klassrummet och de vet att de ligger bra till för de högsta betygen.

Han är noga med detaljerna. Pennor, läroböcker och anteckningar ligger ordnade på katedern. Samma ordning inpräntar han även hos sina lärjungar.

Lyssnen I noggrant, skall intet fattas eder!

Sakta går han igenom dagens läxförhör, alltid milt blickande på den svettige lärjungens försök att minnas föregående lärotexter. Eventuella misstag hjälper han bara genom att själv citera läromedlet perfekt utantill. 

En snabb genomgång av vilka lärotexter som ska memoreras till nästa lektion och så snabbt över i den effektiva övningsboken.

För att eleven och dennes föräldrar ska få en känsla av att man arbetar sig igenom mycket omfattande texter och kunskapsmaterial, är övningsboken så upplagd, att lärjungarna bara behöver fylla i ett enda ord som fattas i de färdigskrivna texterna.

Lärjungen ska alltså läsa igenom texten och komma på vilket ord som fattas. Men det är helt i onödan. Det är ju bara att försiktigt i smyg slå upp det aktuella numret i facit längst bak och sedan fylla i ordet. Problem uppstår dock vid enstaka tillfällen vid rättning, eftersom det förekommer att det står fel i facit.

Kopiatorn är dock milt inställd till dessa misstag. De visar ju endast att lärjungarna har en rättmätig tilltro till läromedlet.

I andra änden av den långa korridoren undervisar Kopiatorns kollega också i religionskunskap. Kopiatorn har vänligt försökt att hjälpa sin unge kollega till rätta i yrket, men inte funnit något gensvar.

I detta klassrum är det en enda röra. Eleverna står ofta framme vid katedern och det är svårt att se var läraren befinner sig. De pratar om samtal på något de kallar för Skype med urinnevånare i de mest avlägsna länder och med märkliga religioner. Märkliga redogörelser för religioner och tankar, som inte lärjungarna behöver veta så mycket om. Och vilka hedniska riter de har för sig!

En elev visade en film tagen med sådana där vildar som bor i Indien. De tror visst på hur många gudar som helst!

Det är beklämmande att se hur kollegan slänger bort värdefull undervisningstid på löst prat om olika människors sätt att ha religiösa föreställningar. Låt vildarna ha sina tokiga idéer för sig själva och koncentrera arbetet på Religionen.

Det är också upprörande att se hur kollegan förvrider huvudena på sina lärjungar genom att släpa runt dem på alla möjliga ställen på stan. Sist var de visst i nån sån där självmordsbombarbyggnad de kallar för moské.

Priset tar väl ändå en diskussionskväll de ska ha, när olika föräldrar presenterar sina familjers relationer till religionerna. Det där är privatsaker! Låt arbetet röra kunskaperna istället.

Tack för besöken! Då ska vi summera lite om inlärning och behovet av läroböcker.

Om mina barn skulle ha fått välja mellan mina egna lektioner jag bevistade i skolan i ämnet religionskunskap och att istället titta på alla program om religion på Kunskapskanalen och UR, hade valet varit lätt för mig och barnen. Men det hade känts lite konstigt för dem utan kamraterna förstås. Vi hade fått bjuda in dem också till tv-soffan och de intressanta samtal vi kunnat haft.

Den bild jag får via läromedel och den utvecklade bild jag får genom bra informationsprogram, samtal med religionsutövare i alla möjliga religioner, kanske rentav deltagande observationer och upptäckande av religioner det aldrig stod en rad om i böckerna, går inte att jämföra. Om gud skapade läromedlet åt lärarna, så har han ångrat sig för länge sedan.

Vi har här ett exempel utifrån alla kunskapsämnen som skolan ska arbeta med. Jämförelsen kommer att vara likadan, oavsett vilket ämne vi väljer.

Observera att jag inte dömer ut boken som läromedel, bara läromedlen. De för skolan producerade och komprimerade.

Vad är då anledningen till att fortfarande läroböcker används i så stor omfattning fortfarande. De beställs trots allt inte bara av sådana världsfrånvända stofiler som Kopiatorn, utan hamnar i de flesta klassrum och i de flesta utbildningssammanhang.

I högre utbildningssammanhang är det som står i läroböckerna i alla fall mycket mer omfattande och djupgående, även om många lärare förhåller sig väldigt försiktiga till att kritisera innehållet och att döda sina älsklingar. Högre utbildning är absolut inte samma sak som en högre klass på undervisningen. Snarare tvärt om.

Ibland kan jag se 40 studenter inte fatta någonting av ett ämne vid universitetet. Ändå godkänns alla. Senare kan jag läsa böcker av professorer byggda på samma missförstånd, som studenterna visade upp.

Den främsta anledningen till boken är förväntningen. När får vi våra böcker, då?

Går man en kurs ska det vara en undervisningsbok man utgår ifrån. De flesta, såväl lärare som deltagare, har en tendens att se boken som kursen. Allt utgår från boken. Det är kanske en nybörjarkurs i släktforskning.

Det finns en kursbok, beställd av förlag, utbildare och högt önskad av deltagare. Den delas in i kanske tio delar, av den anledningen att deltagarna i kursen ska träffas tio gånger.

Detta vet oftast författaren och tillhandahåller kanske en kursplan för tio gånger. Inga problem och de hundralappar boken kostar är inget farligt för deltagande. Efteråt kan man ju alltid slå upp i boken, om det är något man glömt.

Alternativet vore här att man före kursens gång får några tips på att söka information på nätet på en del ställen och dessutom samla på sig all möjlig information man i övrigt hittar, tills man träffas vid första tillfället.

Boken kommer att vara mer systematisk med sin information. Författaren är duktig och erfaren. Men variationen av informationen kommer att vara bättre från nätet och förståelsen för uppgifterna säkert också bättre.

I den här kursen finns det ingen motsättning. Ta information både från nätet och från boken. Tio år senare är dock antagligen boken inte värd så mycket längre informationsmässigt sett. Allting har ändrat sig.

Svenska skolor och även svenska politiker har sett det som något positivt med gåvoläromedel. Så länge det gällde att bygga upp utbildandet av det svenska folket, var bilden viktig. Numera är det väl inte så många som är kvar i de tankarna.

Men när användandet av läroböcker ersätts av andra metoder att söka fakta, får läroboken ändå stöd av idén kring gåvoläromedlet. Tänk er en gåva i form av en lertavla med kilskrift. Trevligt, men helt meningslöst för undervisning.

Istället ”sparar skolorna pengar” på att använda gamla läromedel år ut och år in, tills de faller samman. Ibland har jag t.o.m. sett olika matteböcker i samma klassrum, inte som anpassning till elevernas faktiska kunskap- och färdighetsnivåer, utan som en följd av vad som fanns kvar i bokförrådet!

Samtidigt finns ett enormt utvecklingsbehov på läromedelsområdet för sådant individanpassat material som ersätter klassundervisningens förlegade förklaringar och områdesuppstarter. Genom dessa ska eleverna när de själva vill och behöver och enligt modellen Just in Time, kunna inhämta kunskaper och förståelse för t.ex. ett matteområde.

Vi tänker oss plangeometri. I klass har eleverna arbetat med en rad olika laborativa material som t.ex. Geobräden och skaffat sig en grundläggande förståelse för area och enheterna vi mäter med. Nu handlar det om att den enskilde eleven ska utveckla allt vidare. Eventuellt i par med någon på samma nivå.

Det behövs ett material som stegar sig fram i området. Ett material helt överlägset alla matteböcker som existerat. Allt arbete sker efter korta introduktioner på video och allt följs upp med diagnostest, som talar om för eleven vad som denne har missförstått och repetition och nytt test för att komma vidare.

Som ett automatiskt program, men ändå elevstyrt, arbetar man mot en fullständig kunskap. Ingen lärare i världen skulle orka matcha detta med en enda elev, men här kan miljoner elever tas om hand samtidigt och få samma noggranna hjälp. Allt detta utan lärarfrånvaro p.g.a. sjukdom eller fortbildning.

Dessutom kommer programmet kontinuerligt utvärdera alla elevernas arbete och resultat och skapa ett under lag för en förbättring av sig själv I framtiden.

Sådana system kostar mycket pengar att ta fram, men inte i ett internationellt perspektiv. Då blir det kusligt billigt, när kostnaderna slås ut på alla användarna.

Vi ersätter Platon, som de senaste tusen åren I alla fall inte har kunnat matcha lärjungarnas behov.

Den del av arbetet som bör bedrivas med klassen och som är ett gemensamt arbete behöver ingen lärobok. Här räcker dagens material på internet.

Den del av arbetet som handlar om att utveckla individens förståelse, kunskap och färdighet behöver nästa generation av läromedel. Ställ in riktningspilen för förlagen och läromedelsförfattarna och beslutsfattarna åt det hållet och placera läroboken på museum!

Goa den 12 februari 2017              Lennart Warenius