måndag 27 februari 2017

Elen i Indien är som en norsk blinkers, fungerer, fungerer ikke

Jag sitter och knappar in den här texten till sista frukost i Colva. Idag fungerar elen och jag kunde värma tevattnet på den jag ville. Det är inte alltid så.

Följer man elledningarna är man inte förvånad över alla dagliga strömavbrotten. Istället är man bara förvånade över att det kommer el till uttagen överhuvud taget!

Alla som har hus eller lägenhet, har en extra stor ackumulator för att ha reservkraft till tv eller en lampa, när elen försvinner.

Ibland sitter du på en enklare restaurang och allt slocknar, De har inte fått sin reservkraft att fungera. Fram kommer stearinljusen. Men maten lagar de på gas. Nemas problemas, bara du ser vad du äter förstås.

Om elen är borta för länge får du dricka en varm öl.


Min värd Santosh är inte nöjd med allt i Indien. Han avtalade med grannarna och tog dit en elfirma som gjorde nya anslutningar till alla fastigheterna, 9 st, direkt med ny kabel från stolpen. Kanske inte helt enligt svensk standard, men säkert och bra, särskilt jämfört med eländet innan.






Nedan följer en kavalkad över hur elen ser ut längs med gatan. 11 000 volt spänning betyder att barnen bara behöver komma inom 11 cm från ledande tråd för att åstadkomma ett överslag. Jag försökte förgäves få människor att stoppa en pojkes lek med drake vid stationens spårområde.








Elektricitet, det är något konstigt med det, kors och tvärs genom tråden! Men också lite av den lille instängde pojkens mumlande: Fjam å tillbaka, fjam å tillbaka, junt omkring, junt omkring.

Förundrades Lennart

söndag 26 februari 2017

Söndagens karnevalståg i Margao

Söndagen startade med en liten lektion kring internet, e-postskapande och bloggerskapande med några av Sylvias barn. De behöver öva sig mycket på att skriva och läsa engelska och vill ha brevvänner att utväxla tankar och ideer med i Sverige. Om du kan visa mig vem du är och är ett barn i grundskoleålder eller strax över, kan du få en e-postadress att skriva till (på engelska). Anmäl intresse till lennart.warenius@hotmail.com. Din mamma eller pappa skriver först till mig!

Sedan bussen in till KTC i Margao för att hinna se alla ekipage innan start. En del var väl svåra att transportera från Panjim, men de flesta var med igen och fick sällskap av ett knappt hundratal nya.

Starten 03.30 var närmare 16.00 och det ställde till det igen. På slutet fick jag tränga mig mot busstationen för att komma hem. Mörkret inträdde före de trettio sista hann ut denna dag. Dålig tidsplanering igen!


Febril verksamhet med att iordningsställa alla ekipage.





Kungens ekipage är ståtligt och har egen orkester, dansare och sångare.



Enligt principen The winner takes it all, får tvåan i uttagningstävlingen gå och skaka hand med folk och försöka värva fler röster till nästa års karneval.

Alla ekipage i stort sett har förberetts i månader inför karnevalen. Många är dock professionella och anpassas tll olika festivaler överallt.


En hel del har politiska budskap, många med flickors rätt och mot barnmisshandel och andra övergrepp, miljö och källsortering, antiplast och annat.


Plötsligt var den bara där framför mig, KUNGSKOBRAN. Inte lika farlig i alla fall.





Indiska barn älskar matte. I alla fall om de får använda abacus i skolan.

Efter en dag kring förberedelser och tåg åkte jag till slut hem och åt middag.

Från de bägge dagarna finns både bilder och filmer och de kommer att placeras åtkomligt så småningom.

Lennart

Karnevalståget i Panjim

Efter urladdningen kring mitt telefonabbonemang och det som jag av säkerhetsskäl avstår att kommentera tills jag befinner mig utanför Indiens gränser, var det skönt att kunna ta bussen upp till Panjim och se karnevalståget. Tyvärr planerar man det så sent att mörkret tar slutet av tåget och bussarna försvinner för hemtransporten till södra Goa.


Det fanns biljetter att köpa i förväg till läktarna. Men när jag kom till dem och insåg biljetttvånget, var turistkontoret stängt. Det är dock inte så mycket mening med att köpa biljett om man inte är där minst två timmar innan tåget passerar (det kommer ca 16.40), för att få en plats i den första raden. Sitter du på andra rad ser du så dåligt att du hellre står nedanför.


Bredvid Sambatorget finns en trevlig park, där man inrett för fyra dagars firande.


Sambarytmer och andra i fyra dagar från scenen.



Många av de hundratals olika ekipagen är proffesionellt gjorda. Här vattensprutande drake.



Andra är byggda med hjärtat, ofta med hjälp av barn. Här ett folkdanslag med trumkomp på ett flak. Annars fanns det ofta stora följen av sambadansare efter flaken. Musiken var ofta över hundra decibel.



Säkert ett trettiotal av ekipagen hade anknytning till olika former av arbete. Här två vagnar och ett tjugotal husbyggare.


Kung Momo och hans gyllene vagn. Med högtalare talade han regelbundet till sina underåtar under fyra dagar. Efter den jättestora vagnen och dess efterföljande batterivagn (väldigt många ekipage hade en batterivagn efter eller före sig och långa kablar dem emellan som bars av medhjälpare) föjde ett otal sponsorepikage med program, dansare och musik för reklam för de banker som ställde upp med en del stålar.

Karnevalståget slutade som sig bör vid Kala Academi, men det fick jag aldrig chansen att se. Det gäller att ta sig tidigt hemåt. Efter åttabussar finns inte.

Därför fick jag se hälften av tåget (ca två timmarss passage) genom att promenera mot startpunkten. De sista hade då, tre tmmar efter start, hunnit lämna startpunkten precis.

Det gick ganska bra att komma på en buss till Margao. Men satt vi fast i köerna. Olyckor och annat. Plötsligt blev det enfiligt på vår sida av motorvägen och vi mötte fyrfiligt drygt. Ambulanserna satt fast i köerna med sina blåljus som vanligt. Passa på att få hjärtinfarkt i något annat land än Indien.

Istället för 40 minuter direktbuss ned blev det en timme och 40 minuter och missad buss till Colva beach för mig. Jag gick de sju kilometrarna hem. Behövde fortfarande reagera av mig på något som jag inte kommer ihåg längre.



Denna underbara informationsskylt finns alldeles nära KTC (busstationen) i Panjim. Tänk på den när du kör i Indien.

Roade sig Lennart.

Sista tidningsläsningen på Herald Goa

Det är helt sant att jag har belagt mig med yttrandeförbud kring avstängningen av mitt internet. Jag kommer att kommentera det först när jag inte längre befinner mig i Indien.

Mitt nya simkort är från ett annat bolag. Telefonbolagen har på olika sätt lurat mig på mer än en veckas arbete med internet.








 

Isreal och medelhavet föregående vecka.




Tullen gjorde storkap i Dabolim igen!


Rättssäkerheten är inte större här än i Sverige.


Den här annonsen är bara för syns skull. Samma skådespelare väljs varje år. I år gick tvåan för sig själv i tågen och hälsade på alla för att skaffa fler röster till näst års val. Fåfängt!


Pristagarna i rocktävlingen är klara.





Herald Goa berömmer ett snabbt ingripande efter deras artikel.


Visst städar man stranden jättefint, men säckarna ligger kvar.



Att cykla Indien runt är lite längre än Vättern runt.

Lennart läste mycket mer men verkar inte få plats med mer.


torsdag 23 februari 2017

Mayday, mayday

My internet is not working at all

Lennarts internet är helt ur funktion

Detta kan ta mycket tid, kanske tills måndag eller onsdag.


Känns konstigt att skriva att det är en Mayday när det egentligen är en Februaryday fortfarande!!

Lennart

onsdag 22 februari 2017

Alla indier i Goa bor på landet

I Goa finns tre städer, huvudstaden Panjim, där kulturen blomstrar, Den största staden Vasco da Gama med den interntionella hamnen och flygplatsen Dabolim (allt lite mindre än Bromma) och det ekonomiska centret Margao. Dessutom den lite större orten Mapusa norr om Panjim. Var du än är i dessa orter, har du inte mer än högst 1 km till ängar med betande kossor. I Margao börjar djungeln 150 m från en av huvudgatorna.

Bor du någon annan stans, bor du direkt på kanten till närmaste äng.

Det finns sällan eller aldrig några stängsel för boskapen. Grisar. kor och ibland getter strövar fritt omkring dit de har lust att gå. Oftast är soporna som slängs överallt godare än gräset. Så även i städerna. I Delhi eller Bombay möter du fortfarande herdar med stora hjordar mitt i rusningstrafiken.


Här är vår egen äng med husen och några obebyggda tomter i bakgrunden. Arbetarna gräver en brunn för tomtens bevattning.


Inte sällan används obebyggda tomter som odlingslotter tills det är dags för hus.


Där man grävt diken och dammar samlas vadare och spanar efter byten.


Bortom denna stora äng finns ett ängsområde stort som en golfbana.



Bara ängar åt alla håll.


Ner mot stranden är det några hundra meter. Nästan alla bilder här är tagna vid samma vägkorsning.

Lennart vet inte var kossorna betade idag, men det är inte det som på ängen.

tisdag 21 februari 2017

The ninth myth: Plans for the school are not necessary.

The ninth myth: Plans for the school are not necessary. Just keep on working. The pupils will learn.

9                   The plans for the schools are instruments for the society to show where education must be heading and how the work must be done. They are to be changed, whenever the schools have to adopt to changes in the society. Minor changes in the work actually don´t cause any need for changes in the plans, as the schools must all the time be changing their methods, according to the results and evaluation of the students of their own work.

The many changes of the plans for the Swedish school is one side of the gigantic waste of money. They are caused by a lot of different factors of the negative kind.
One is obviously the whips of the political parties that don´t care for the circumstances. 

Sweden is the only Western country that let tax money aimed for the school to be wasted outside the boarders of the country. No extreme right government and no other left of that, approves such a waste. But in the Swedish Parliament this insane is supported from left to right with very few exceptions.

Another is probably the price of Economy in the honour of Alfred Nobel. If you give away such a big sum of money, there got to be something behind the ideas. But this is only obvious in Sweden. We believe in the magic word competition. Soon we´ll have Defence II fighting with troupes on the field with Defence I and the winner takes it all (Defence money of next year)!

A third reason is that we never help the schools to fulfil the changes of the new plans. Turbulence and much work is at the schools, and after that everything is the same. The changes that happen would have anyhow. Generation after generation has stayed in the method of Plato and the disciples (myth 1). Please look at all the plans for lectures on internet put up by the teachers!

A fourth factor is of course that the government woke up late, so we all did, as the society of information took over. But I then worked in a ground school, who directly changed direction into work for the new society already 1980. Our work was known all the way up in the government. Why didn´t the others come after us?


It´s impossible to say that all decisions of the school after the first personal computer 1981, were adoptions for the new society. Actually it´s hard to see anything of them in that way. I more look at it as here and there and down in the ditch. Now we are entering a new kind society. Maybe we are to be perplexed 2021 in the same manner as we were 1981.

The society of robot technic, where in some time all the production and transport will be done by robots, where a mass unemployment is a gigantic threat, if we don´t manage the redefine new tasks for the humans and to stop a development that could start new world wars, must be controlled by democracy.

Fascism to rule it, will in a very short time reinstall poverty and slavery.

If we don´t have plans for adoption to the robot technic society ready in time, we will get gigantic problems.

Maybe there are every few fools, who openly admit that they don´t care for the plans. But many more act to that principle and don´t change anything, although they are supposed to along orders from above. The responsibility for the help the teachers and to control that the changes are fulfilled in the classrooms, is the local head of every school.

This text is almost not at all discussing the other side of the gigantic waste of money in the Swedish educational sector, letting the tax money aimed for the school to vanish abroad with private wins, instead of letting the money work in the schools. This discussion is instead in the text The tenth myth of Education Give the tax money to offshore financial centres (OFC).

In this text the context of the plans of education, the goals of the society for the individuals and the real demands of the society in work and private are not at all discussed. You find that in the text The view and demand of the society working on the individual.

Much of the problems of the school are caused by an unserious feeling that people know the reasons of problems, but with no intention to check if they are right. I remember a disaster debate who very badly hurt the school. It was about the best, or as they often said, the only possible method of learning write and read.

Both sides had a lot of people who were very strongly arguing, but had very little knowledge.

Reading was invented at the same time as writing, of course. Ever since has small elite of people grown to almost all people of the world mastering both things. We know for sure very little about all the different methods being used during more than 5 000 years learning billions of humans. But already in the 1960-ies we knew quite a lot of the methods used in Sweden

Before Witting was adult, very few used the method of Witting. We managed anyhow. The truth is that we can learn things in bad ways and in better ways, and to that, concerning writing and reading, different humans learn better with different methods. Please compare with the idea of explaining something to me and fail, as I don´t understand. If you then are smart, you try to explain it to me in another way.

Research of later years have given us total explanation of how we learn writing and reading and the different ways we ought to work according to these results. Actually, I don´t think there have been so much change in the classrooms of our beginners all around the world. Their teachers are still using the method Plato and the disciples (myth 1).

Now, I and other friends of order, believe in that the work to support are beginners ought to follow the way their brains work. Further, at least I think, that the school governments in all the different countries all over the world must learn about the findings and start spreading this knowledge to the schools and enforce changes. The learning is tough enough for the children.

We know that the women survive given birth to the children better, if they wash their hands in the hospitals. Then we ought to work in that way. And that goes for learning write and read too.

The very hot discussions of the rating systems in Sweden has in the same kind way been causing a lot of damage to the school and education. Gigantic costs have been put to several large changes of systems for ratings, without learning from other countries.

Once, many years ago, we had debate in Sweden about keeping the traffic on the left side or change to what most neighbours had on the right side of the road. A lot of persons, were convinced that they had proof of the superior way in either of the direction. The truth was, and will in such cases always be, that it doesn´t matter, which you take, as long as all countries go for the same!

Some countries save the change to the future. If they drop the bomb on us, then we haven´t wasted the money, they seem to think. Here in India it doesn´t matter at all, as all the traffic goes in all directions, no matter of the signs. They rarely come from above. Similarities with schools are uncertain.

If all the countries had the same ratings, all would be gained. Remember that, you members of the Swedish parliament, the next time you manage to argue about shine problems!

Talking about the measure systems, the costs of the change into the SI system is very low, compared to the yearly cost, with no change of today.

Goa the 20th of February 2017              Lennart Warenius



Den nionde myten: Läroplaner är bara onödigt

Den nionde myten:       Läroplaner är bara onödigt. Om vi gör som vi alltid har gjort tidigare, så lär sig eleverna allt de behöver.

9                   Läroplanerna ska vara de styrdokument samhället har för att förtydliga vart arbetet i skolorna ska vara på väg och hur det ska utföras. Läroplanerna ska förnyas när skolornas verksamhet behöver anpassas till samhällsförändringar. Andra mindre förändringar kräver egentligen inte några förändringar av läroplanerna.

De täta läroplansförändringarna speglar en sida av det gigantiska resursslöseriet kring svensk skola. De är skapade av en rad samverkande faktorer av negativt slag.
En är partipiskorna som viner i luften utan hänsyn till faktiska omständigheter. 

Sverige är det enda landet i Västvärlden, där man låter skolans pengar försvinna ut i skatteparadis. Ingen högerextrem eller regering till vänster om den, tillåter den typen av slöseri. Ändå samlar stödet för vansinnet med skattepengarna politiker över nästan hela skalan i den svenska riksdagen!

En annan är troligen Priset i ekonomi till Nobels minne. Ger man så prestigefyllda prispengar till någon teori, måste det ligga någon sanning bakom. Men det är bara i Sverige vi ser det och har en sådan märklig övertro till ordet konkurrens. När ska Sverige satsa på Försvaret II som ska utbyta strider med Försvaret I i fält för att få årets anslag från riksdagen?

En tredje faktor är att man aldrig hjälper skolorna till ett genomförande av de nya idéerna. Det blir bara turbulens och extra jobb för alla inom skolan och allt fortsätter i många fall likadant som innan och de förändringar som sker, hade skett i alla fall. De flesta har generation efter generation blivit kvar i Platon och lärjungarna som grundidé. Se lektionsförslagen från lärare på internet!

En fjärde faktor är naturligtvis att man vaknade sent, det gjorde alla, när informationssamhället tog över. Men jag arbetade då i en grundskola som direkt ställde om 1980. Vårt arbete var känt ända upp i regeringskretsar. Varför följde de andra inte efter?


Det är helt omöjligt att påstå att de beslut som fattades efter första persondatorn 1981 har varit anpassningar till det nya informationssamhället. Faktiskt är det svårt att se någonting på det sättet. Snarare kan man kanske kalla det för hit och dit och ner i diket. Nu är vi på väg in i nästa samhälle. Kanske blir vi lika handfallet överkörda 2021 som 1981.

Robotsamhället, där så småningom all produktion och transport kommer att utföras av robotar, där massarbetslöshet hotar i gigantisk omfattning, om vi inte lyckas definiera nya uppgifter för människan och kan hindra en utveckling som kanske skapar världskrig, måste styras av demokratin.

Låter vi fascismen styra den utvecklingen, återskapar vi på kort tid fattigdomen och slaveriet.

Om vi inte har en plan för anpassning av undervisningen till robotsamhällets behov får vi gigantiska problem.

Det är kanske inte många stollar inom skolsektorn som öppet deklarerar åsikten att läroplanen inte spelar någon. Däremot handlar man efter den principen och ändrar ingenting, trots direktiv uppifrån att göra det. Det är den lokala skolledningen som i första hand har ansvaret att följa upp att läroplanen i verkligheten påverkar vad som händer i klassrummen.

Denna text behandlar nästan inte alls den andra sidan av det gigantiska resursslöseriet kring svensk skola, nämligen överförandet av skattemedel till skatteparadis istället för att placera dem i skolan. Det sker istället i texten Den tionde myten Undervisning Gynna kapitaltillväxten i skatteparadisen.

I denna text diskuteras inte alls läroplanernas innehåll, samhällets mål med individerna och samhällets verkliga krav i arbetsliv och privatliv. I texten Samhällets syn och krav på individen finns sådana tankar utvecklade.

Mycket av skolans problem är orsakade av en oseriös känsla av att man vet orsaken till problemen, utan att verkligen ta sig omaket att undersöka om det förhåller sig på det viset. Jag minns med avsmak en debatt som mycket elakt rasade i Sverige om den bästa, eller som man ibland uttryckte sig, den enda fungerande, metoden för läsinlärning.

Utan att gå in på detaljer, fanns det personer på båda sidor, som uttryckte sig väldigt kategoriskt, utan att ha särskilt mycket på fötterna.

Läsning uppfanns av nödvändighet samtidigt med skrivkonsten. Ända sen dess har en liten elit långsamt vuxit till i stort sett alla individer på de flesta platser på jorden. Vi känner naturligtvis inte till alla sätt, de miljarder människor som under mer än 5 000 år lärt sig skriva och läsa på. Däremot kände vi redan på 1960-talet till en hel del hur det hade gått till i Sverige.

Före Witting själv blev vuxen, användes säkert inte mycket av Wittingmetoden. Det gick bra ändå. Sanningen är både att vi kan lära oss på både bra och dåliga sätt och dessutom, när det gäller skriva och läsa, är olika sätt olika bra för olika individer. Jämför gärna med att du försöker förklara något på ett sätt och misslyckas. Då försöker den smarte att förklara på ett annat sätt, tills det fungerar.

Senare tiders forskning på hjärnan har sedan givit oss ett hundraprocentigt svar på hur vi lär oss att skriva och läsa och hur vi borde ordna skriv- och läsinlärningen efter dessa rön. Men jag är inte särskilt övertygad om att dagens nybörjare över hela världen har börjat få nytta av vad vi vet numera. Deras lärare kör nog mest på i gamla spår och efter metoden Platon och lärjungarna (myt 1).

Nu tycker jag och andra vänner av ordning, att understödjandet av nybörjarinlärning av skrivande och läsande borde rätta sig efter vad vi vet. Vidare tycker åtminstone jag, att det är varje lands skolmyndigheters skyldighet att skaffa sig kunskaperna om detta och sedan se till att de sprids i skolorna och att rättning i ledet ordnas.

Vi vet att kvinnorna överlever barnafödandet bättre, om barnmorskan tvättar händerna innan. Då bör vi göra så.

De likaså hetsiga diskussionerna i Sverige kring betygssystemen har på ett liknande sätt orsakat mycket skada inom skolan och utbildningen. Till för vår del gigantiska kostnader har vi ett flertal gånger bytt betygssystem, utan att dra lärdomar från andra länder.

En gång i tiden fördes en debatt om höger- eller vänstertrafik och mängder av utredare och tyckare påstod, på fullt allvar, och åt bägge håll, att de hade bevis för att vänster- respektive högertrafik var bättre eller säkrare. Sanningen var naturligtvis den, att om hela världen kör med högertrafik eller om alla väljer vänstertrafik har ingen som helst betydelse!

Däremot är det en fördel om alla gör likadant. Nu vill en del skjuta kostnaden för ändringen på framtiden. Här i Indien spelar det faktiskt ingen större roll. Bara på motorvägarna och knappt där. Alla kör åt olika håll överallt. Dock är det sällan de kommer uppifrån. Likheter med skolorna är tveksam.

Om alla länder hade samma betygsystem, skulle dagens samhällen tjäna på det. Tänk på det i den svenska riksdagen, nästa gång ni hamnar i luven på varandra om ett skenproblem!

När det gäller måttsystem vore det bättre och billigare om alla länder gjorde SI och helt lät bli att göra SÅ!

Goa den 20 februari 2017              Lennart Warenius



måndag 20 februari 2017

Sylvias Fashion Boutique i Colva Beach


Jämfört med en modern modebutik I de flesta Västeuropeiska städer är Sylvias affär mycket enkel. Den är också enkel jämfört med de som finns i Goas tre städer. Men det är så här affärerna ser ut i de lokala byarna nära stranden. Hon hyr lokalen och drömmer naturligtvis om något bättre och centralare.
Bakom det enkla sättet attmöta kunderna finns en mycket kompetent kvinna. Som många andra här, har hon börjat från absolut ingenting och har idag en populär affär, där både lokala indier och turister stannar för att handla. Säsongen är endast sex månader, under monsunperioden är det svårt.
Sylvia är vaken för att snabbt ta hem det du söker, om hon inte har det hemma. Ingen slår henne här i bra kundkontakter.


Sylvia är en hårt arbetande kvinna. Hon försörjer man, två flickor och två pojkar i skolåldern och en dotter, som ska gifta sig nästa år. Genom det indiska systemet vid giftermål, är det kostsamt med dotterns bröllop. För att hjälpa sin mor, arbetar flickan med att sälja i moderns affär och i andra affärer också.
Det är lätt att se att Sylvia är populär. Hela dagarna stannar folk och pratar med henne.
Genom att tala med kunderna, har Sylvia lärt sig bra engelska. Jämfört med andra affärsägare har hon en perfekt engelska.
I likhet med alla andra mödrar har hon drömmar och planer för sina barn. De inkluderar bra engelskt språk och att kunna skriva och läsa på engelska. De äldsta barnen har läst mina engelska texter och jag hör att de läser bra, men behöver öva mycket. När familjen bara har råd med ett rum för sju personer, blir det inte mycket plats för läsning.



Ett språkproblem för Sylvia, liksom för alla affärsinnehavare här, är dominansen från de ryska turisterna. Ryssarna talar dålig eller ingen engelska och det är ibland svårt att förstå varandra. Jag vet av personliga erfarenheter vad hon menar. Ofta träffar jag trevliga ryssar och vi utväxlar Dobra uta och andra fraser, men sen kan vi inte konversera vidare.
Tyskarna och de engelsktalande turisterna har minskat i antal.
När du kommer till Colva Beach, hittar du hennes butik 300 m norr om korsningen mellan Colva Beach två gator. Bara 200 m från stranden.


En av sönerna och Sylvia.

Lennart beställde och köpte av Sylvia för en månad sedan.