Utvärderingen av resan och Indien del 3

3                   Trasslet med bankomaterna.

Under två veckor matades vi med beskedet att bankomaterna, eller ATM som de kallas i Indien, skulle öppna igen. Rykten gick och kilometervisa köer ringlade utanför vissa bankomater. Slagsmål utspelades inte sällan och köerna kom från två håll, då kvinnorna bildade egna köer från höger. Några pengar dök dock aldrig upp förrän jag en kväll på väg till nattåget i centrala Bombay plötsligt fick syn på människor som kom ut från en ATM med pengar i handen. Efter 40 minuter hade jag också en nytryckt tvåtusensedel.

Under den korta promenaden till centralstationen försökte jag givetvis använda den också, men möttes bara av huvudskakningar. En sådan jättesedel hade ingen växel till. 

Under de kommande 6 veckorna fick alla som köade ett tag ut en, säger en, jättesedel. Det var nästan lika effektivt som att ha alla ATM stängda. Ingen kunde växla.

Det fanns naturligtvis en del knep att ta till. Lennarts var att bo hos rätt värd. Santosh växlade varje gång jag inte lyckades på annat sätt. Om du köpte något som kostade i närheten av tusen rs kunde alltid växel komma fram. Det motsvarade den svindlande summan av 130 SEK, vilket räcker till mycket i Indien. Två stora restaurangnotor, t.ex. Sådana ordnade också växlingen. Om du åt på samma ställe tre gånger, fick du växel tillbaka.

Många turister valde att åka hem, om de inte hade stora lager av dollar eller euro. Andra ställde in resorna och kom aldrig. December har aldrig varit så tomt på Goas stränder. Det var kanske bra för regeringens plånböcker, men en katastrof för anställda och framförallt för näringsidkarna.

I början av januari började nya tusenrupeesedlar komma ut ur automaterna och vid särskilt högtidliga tillfällen även hundralappar och femhundralappar. Beloppsbegränsningen per dag höjdes i etapper och i slutet av månaden var vi uppe i de tio tusen rs som gällde då jag kom.

Efteråt funderar jag bara över en sak. Bankerna förfogade naturligtvis över många miljarder av hundrasedlar. Varför fick inte de användas? I begränsad omfattning hade de i alla fall räddat kvar en del inkomstbringande turister.

Debatten om det kontantlösa samhället svängde åt alla håll under valkampanjerna under januari och ganska snart började makthavarna tala om att det var en fråga om inriktning och ett mål, inget krav. Men det hade varit klädsamt om man föregått med gott eget exempel någonstans. Så icke.

Jag kommer tillbaka till Goa i höst. Det ska bli spännande att se om något har hänt med kortbetalningarna. Men jag kommer att ha högar med eurosedlar med mig. Krisen i vintras vill vi aldrig mer uppleva. 

Ibland funderade jag på att flyga från Goa till närmaste arabland, bara för att ta ut pengar där och sedan flyga tillbaka. Och jag var inte ensam om den idén.

Lennart höll sig på jorden.