Utvärderingen av resan och Indien del 13

13                 Resor inom Goa

Från Bombay finns ett långsamgående tåg ned till Margao (Margado). Det går att köpa biljetter på nätet, men det tillhör inte det enklaste. Det vimlar av olika sorters biljetter och även olika sorters sovvagnar och det är svårt att betala. Välj gärna dyraste sovvagnen för att få lite komfort. Du blir inte ruinerad. Resan går ofta så långsamt att du undrar om ni är utsatta för något. Förseningar i många timmar kommenteras inte.

Från Margao fortsätter järnvägen söderut. Det är billigt att resa, men personalen i biljettluckorna är inte serviceinställda och talar dålig engelska. Du gör bäst i att i förväg ta reda på vad du ska köpa för biljett. Överlag är tågresor ett bra sätt att ta sig fram i Indien. Men avstånden är ju stora och en resa med tåg runt Indien tar många år att genomföra.

Från Margao finns en trevlig lokalsträcka upp till Vasco da Gama. En fallgrop är att du noga måste kolla att tåget och vagnen du kliver på överensstämmer med den biljett de sålt till dig. Snabbtåg kostar mer än det långsamma mjölktåget. Begränsade kunskaper i engelska oftast på perrongen hos personalen.

För tåggourmanden finns Maharadjatåget med egen kock från Delhi och runt en bra bit av Indien. Det är lite dyrare än det vanliga tåget.

Inrikesflyget i Indien är mycket effektivt och du tar dig lika enkelt till olika platser som i Europa. Men Goa är så litet, att flyga aldrig är aktuellt internt. Däremot är det ofta bästa alternativet till andra platser i Indien. Troligen väljer du att flyga mellan Bombay och Dabolim utanför Vasco da Gama.

Tåg och flyg är sällsynt använda i Goa för interna resor. En del hyr bil eller motorcykel och riskerar livet i trafiken. Lite av bungyjump, fast betydligt farligare!

Indier använder sällan säkerhetsbälte för att slippa leva livet ut med allvarliga trafikskador, antagligen. Farten och sättet de far fram i och den totala respektlösheten de visar för stopptecken, rött ljus och trafikriktningar på motorvägar är ett tecken på deras önskan att avlida snabbt. Förvänta dig att när som helst möta en lastbil som kör om en bonde med oxar och vagn i din fil på motorvägen, fast i riktningen mot dig. 

Träna i förväg på att då kunna försvinna innan ni kolliderar.

Jag åkte både bil och motorcykel kors och tvärs med min värd Santosh och överlevde. Men han kör inte som en indier. Han älskar livet.

Ska du hyra något för korta lokala resor, duger en cykel. Välj annars en scooter och kör aldrig om ett fordon som inte står stilla och knappt det.

Indier som är smarta eller tillräckligt fattiga, gör som jag. De åker buss. Överallt i Goa går det bussar, oftast var tjugonde minut. Berätta vart du vill åka och de hjälper dig med bussbyten. Du köper bussbiljetten, om du nu får någon, för kontanter på bussen. Vanligen 15 eller 20 rs från kusten in till Margao, men du betalar vid varje bussresa. 

Spar småpengar för bussresorna och gör livet lite lättare för konduktörerna.

Mellan Margao och Panjim och Vasco da Gama finns bussar från Margao KTC till Vasco KTC eller Panjim KTC. De kostade 40 rs eller 48 med AC. Det finns långsamma bussar för 25 rs också, om du vill spara två kronor.

Från Panjim åker du buss ut till museiområdet Old Goa för 10 rs. Bussarna norrut har lite längre väg och är alltså lite dyrare upp mot kanske 40 rs eller så. Du kan gå ner till Kasinobåtarna vid floden och ta gratisfärjan över floden (spar tid) och sedan komma till Calangute för 20 rs.

Bussarna ger dig mest för pengarna, men de kan ofta vara fulla. Här ger erfarenheten utdelning. De är inte fulla hela dagen. Du kan också chansa och vänta tills nästa buss. Använd maps.me för att planera dina resor. Utsätt dig helst inte för att stå upp på bussen. Minns ovan text om trafiken och att även busschaufförer ofta älskar att dö snabbt. Bussarna startar senast åtta på morgonen och den sista bussen går senast klockan åtta på kvällen. Ordet nattbuss finns säkert inte i hindi eller konkani.

Till sist taxi. Oavsett utseende på taxi, tuktuk kallas här ricksha, utfärdas stor varning om föraren inte talar engelska. Mycket kända positioner som ”trainstation Margado” och annat kan inte missförstås och bör fungera för ett fast pris. Ta reda på ett rimligt pris för resan med lokalbefolkningen innan resan. Dela gärna taxi med andra, genom att gå runt och fråga om de är intresserade av det. Eventuellt kan ni förhandla med några andra som hoppar in i en halvfull taxi om att få följa med.

Taxi kan ofta innebära kortare eller längre resor med svarttaxi med motorcykel eller scooter. Utan hjälm. Deras prisförslag är oftast de fräckaste, ofta tio gånger så högt som det borde vara. En kort resa för normala 15 rs kan de gärna begära 150 rs för. Du ler bara och går vidare, samma taktik som i övrigt när du får ett oacceptabelt anbud. Du ska aldrig stå kvar och försöka få ett bra pris. Möjligen kan du när du går därifrån upplysa om att ”I normally pay fifteen rupee”.

Mitt grundförslag är att du går så mycket du bara orkar och stärker ditt hjärta och din kropp. Om du varit i Indien utan att åka tåg och buss, har du bara sett hälften.

Lennart gick mer än 800 km under månaderna i Indien.