Utvärderingen av resan och Indien del 10

10                 Telefonbolagen och attityden mot turisterna

Indien är ett märkligt land där många märkliga beslut fattas. En del känns faktiskt vettiga. Tänk dig ett besök vid ett minnesmärke, en nationalpark eller ett museum. Turisten kläms på 500 rs (höga 70 SEK), medan indiern får punga ut med för honom ofta ännu högre 40 rs. Det kallas för progressivt uttag och leder ofta till att liberaler och högerorienterade ser rött.

Reglerna för telefonbolagens verksamheter är organiserade på liknande sätt. Om du inte är fast boende i Indien, får du helt enkelt hålla dig till olika former av mycket dyrare kontantkort. Om skillnaden bara var sådan och telefonbolagen gav dig de tjänster de lovat, skulle jag inte säga mer än att systemet är juridiskt sett ganska märkligt.

Därtill har man, enligt en uppgift som kommer från alla telefonbolagen själva och ingen annan har velat bekräfta detta, bestämt att dessa kontantkort inte ska gälla längre än 90 dagar. Därefter ska man vara tvungen att för småpengar köpa ett nytt simkort och ställa om alla modem och meddela alla man brukar ringa till om det nya numret.

Om det maximala turistvisumet vore 90 dagar, skulle jag inte säga något om detta heller. Men så är det ju inte och då blir det helt enkelt oförskämt! Det är dessutom mycket svårt att inse vad det hela ska tjäna till. Det enda rimliga skälet man angivet är att man vill ha bättre kontroll över kontantkort ägda av utländska medborgare. På vilket sätt regeln om max 90 dagar skulle skapa bättre kontroll har man dock inte velat svara på.

Nu är det emellertid så att man kan hävda att regler är regler oavsett om de är vettiga eller inte. Men telefonbolagen lever inte upp till sina egna regler. Två gånger fick jag mina pågående och betalda kontantkortsavtal avstängda från två olika telefonbolag innan de 90 dagarna och förlorade samtidigt inbetalda summor.

Det rörde sig alltså om två olika kontraktsbrott vid de två tillfällena. Det ena rörde sig om att konfiskera mina inbetalda summor innan användningstiden gått ut och det andra att orsaka mig stor skada genom att stänga av mitt giltiga internet utan förvarning under giltighetstiden.

Sista gången det hände (efter 82 dagar av avtalstiden) var jag så irriterad att jag ville polisanmäla företaget. De är dock mycket säkra på att polisen inte kommer att bry sig och att de faktiskt gör vad de vill. Däremot kan jag räkna med att själv få sitta länge på polisstationen och eventuellt råka ut för andra otrevligheter.

Samma rättsröta således som du kan råka ut för i bananrepubliker som Sverige och liknande länder. Ingen idé att bry sig, mer än att rösta med fötterna och inte använda tjänsterna i fortsättningen.

Inför nästa vinters besök har jag förberett en alternativ lösning. Därigenom ger jag inte bolagen någon möjlighet att bluffa mig igen.

Vid en kontroll med tre andra svenska familjer långtidsboende i Goa är mönstret dessutom väldigt olika. Någon har inte råkat ut för någon avstängning alls, vilket pekar på något fel av något slag, medan de andra har löst situationen med att låta indier stå för telefonabonnemangen som bulvaner (inte tillåtet, men omöjligt att bevisa).

Ska bli intressant att se fortsättningen av detta, när jag ånyo begär information om vad som gäller. Finns kanske kunskap på nätet?

Lennart har inte bara tinnitus som ringer i öronen. Men ringar i öronen har han inte.