Utvärderingen av resan och Indien del 2

2                   Indragningen av femhundra- och tusenrupeesedlarna

Nästa dråpslag infann sig på den tisdagsmorgon vi åkte iväg till Agra. Vi var instruerade av den statliga resebyrån att ta ut ett antal tusen rs från bankomaterna dagen innan den tidiga avresan och hade alltså fickorna fulla av de sedlar av valörerna fem hundra och ett tusen rs som natten till denna tisdag förklarades för ogiltiga. En perfekt timing.

Samtidigt behagade alla bankerna att stänga alla bankomater på obestämd tid, då ingen hade sedlar till dem. I den mån turisterna hade några kontanter i andra valutor än Indiens rupier gick det fortfarande att handla. Även 100 rs och mindre sedlar gick givetvis att använda. Av någon anledning gick inte ens mindre belopp i 100-sedlar att få ur ATM, som förblev stängda i 14-15 dagar.

Indiens ledning vill som bekant införa det kontantlösa samhället. Men statliga och samhälleliga institutioner tar inte emot kortbetalningar. Man menar uppenbart inte sig själva. Alla biljetter, även för resor, och inträden, ska betalas med de kontanter man tog bort. Ekvationen gick uppenbart nog inte ihop. Sådant händer lätt i Indien.

Vår lilla grupps framfart i Agra och Jaipur och däremellan räddades av vår fantastiske guide. Han förhandlade med vakterna och växlade med hundralappar från tidigare ej redovisade dagskassor och löste våra kontantproblem för den resan.

Hur många som gjorde likadant med redovisningar över hela Indien förtäljer inte historien. Under fyra månader läste jag dock dagligen om massor av människor som ertappades med massor av ogiltiga sedlar och som skulle ställas inför åtal. Gömda kontanterna översteg alltså möjligheterna till falska växlingar.

Lennart drog inte för höga växlar av regeringens politik.