Avresa Arlanda må 14.40 (14.45)
Total
förvirring på terminal 5. Ingen flight till Antalaya på angiven tid eller i
närheten. Kollar på alla sätt med flightnumret och ringer sedan akutnumret i
Oslo. En ganska kaxig dam svarar. Får efter ett tag hjälp i alla fall. Jo, det
är kanske terminal 2 istället. Jaha? Men det finns ingen flight till Antalaya
där heller?? Jo, men det handlar nog om en mellanlandning! Jaha!
Väl på
terminal 2 visar det sig att flightnumret leder till Istanbul och att man vid
incheckningen ska få två boardingkort som vanligt vid mellanlandningar. Hade
World Visitor angivet mellanlandningen och bägge flightnumren i sitt utskickade
formulär, hade allt löst sig ganska bra. Men nu handlar det om att hitta
incheckningen, för inget är angivet för flighten på tavlorna.
Informationsdisken
anvisar riktningen och nämner ett namn, som visar sig inte stämma. Men jag ser
en del resenärer i en kö, som verkar vara rätt och frågar om vad de checkar in.
Jodå, det är Istanbul.
Genom att
använda ett formulär som går ut till oss resenärer med felaktiga och
framförallt saknade uppgifter skapar nybörjaren World Visitor en röra som
kunnat kosta flygbolaget böter för förseningar.
För oss
oroliga passagerare var det ingen bra start.
Flygresan
fungerade bra och eftersom många av de skandinaviska gästerna som skulle till
Antalya var flygvana, fungerade transfern till inrikesterminalen ganska bra,
trots fel information från kabinpersonalen. Det mest förvånande för oss var att
vi först skulle lämna utrikesterminalen och sedan komma in i inrikesterminalen
utifrån igen. En lite märklig ordning.
Flygresan
till Antalya gick också bra.
I brist på
annan information bestämde de flesta sig för att lämna terminalen och leta efter guider
med skyltar från World Visitor ute på bussparkeringen. Den strategin var
framgångsrik. Mindre strategiska resande kom långt efter oss. Timmen var sen.
Det visade sig att vi var två grupper med tio personer som skulle i var sin
buss till var sitt hotell. Olika reseprogram. Den andra gruppen var komplett
till slut.
Vår grupp innehöll bara mig och två damer. Vi fick direkt meddelande
om att tre var för få för ett eget program. Vårt program försköts omgående på
det sättet att vi skulle få vår avslutande dags vistelse på hotellet under
tisdagen och vänta in en större dansk grupp. Sammanträde med guiden 18.00 i
foajén tisdag kväll.
Dag 2 tisdag vila på hotellet
Vädret är
behagligt, utan svensk högsommarvärme. Man kan solbada utomhus om man vill, men
simmar gör man i inomhusbassängen, som ingår med handduk. Även bastu och
ångbastu ingår. Systemet är att man mot deposition av tio Euro får ut ett
plastkort för lån av handduk.
Alla hotellrum håller verkligen mycket hög klass och middagarna är till största delen mycket bra.
Damerna
köper ett tvåtimmars paket med turkiskt bad, massage och kroppsbehanding.
Eftersom jag redan har en perfekt kropp, nöjde jag mig med turkiskt bad och
massage. Allt utfört av en effektiv kvinna bredvid mina damer som tvagades av
två herrar. Mycket prisvärt ur svenska prisers perspektiv. De förhandlade sig
ned till 65 Euro, medan jag fick betala 50.
En liten
promenad avslöjade sedan samhället runt oss. En inte imponerande strand, en rad
högklassiga hotell med vaktkurer och fler på gång. En ganska lång shoppinggata,
ganska sjaskig, en större livsmedelsaffär och några mindre, ett tiotal
matställen av varierande sorter, en bensinstation och massor av textil-, väsk-
och souveniraffärer. Väldigt få privata hus.
Innan
hotellen byggdes var här landsbygd.
Jag vilar
och skriver och inväntar mötet med guiden klockan 6 på kvällen. Den stora
danska gruppen dominerar helt. Guiden retar mig genom sitt kaxiga propsande på
att man måste köpa allt de erbjuder enligt ett särskilt utdelat papper från honom. Det stämmer naturligtvis inte.
På den nedre delen finns en post om all inclusive sista dagen på hotellet, som
vi tre inte kommer ifråga för. Jag påpekar detta för honom, men han står på sig
att vi ska betala för det vi inte kan få, 35 €. De två damerna betalar, men jag
vägrar, speciellt som han inte går med på att räkna av de utflykter under två
av dagarna, som jag inte vill vara med på.
Det är
således så att han begär, helt grundlöst, att jag ska betala för två utflykter
jag inte ska delta i (29 € och 39 €) och en dag som redan är borta med 35 €,
totalt 103 € eller över tusen kronor för ingenting!
Till sist
köper jag för enkelhetens skull det företaget kallar komfortpaketet för 149 € som
ska täcka sex buffémiddagar på hotellen (där ingen dryck ingår, inte ens
vanligt vatten), guidning och två olika entréer vid tre dagars resor. Jag ska
notera vad man får för pengarna under veckan, men under tidigare resor har det
varit billigare att inte betala för paketet, utan betala själv.
Jag är nöjd
med hotellets buffémiddagar, men mina två sällskapsdamer är ganska missnöjda.
Det är fräckt att ta betalt för vanligt vatten och 5 € för ett litet glas vin
eller öl 15 respektive 20 cl är mycket dyrt. Dessutom ska du hålla reda på
betalningen via lappar och receptionen, vilket leder till att damerna under middag 2
bojkottar dryck.
Dag 3 onsdag utflykten till Kemer och
ruinstaden Faselis
Jag stod
personligen över utflykten, för att sköta en del personliga saker på hemmaplan.
De bägge
damerna jag hittills ätit med deltog och var mest nöjda med lunchen. Direkt
från odlade fiskar i dammar hämtade restaurangen och halstrade en smaklig lunch
som ingick i de 29 Euro utflykten kostade. Själv hade jag tidigare år gjort
utflykten, men minns faktiskt ingen fisklunch?
Själv
handlade jag en del saker, undersökte kostnaden och alternativ för telefonkort.
Vodafon var dock ett dyrare alternativ till hotellens 5 Euro för en dags Wifi och
då ingår ju snabb enkel klagan om det inte fungerar. Det är dock inte tal om
skyltar om fritt Wifi någonstans här. Möjligtvis på flygplatsen. Internet fungerade i alla fall inte!
Jag
prioriterade en längre promenad, bestämde mig för att inte vara så plikttrogen,
utan koppla av och ägna tid åt att skriva klart allt som låg och väntade, inklusive
hela utvärderingen av Indienresan. Det är skönt att eluttagen är desamma som i
Sverige.
Jag får en
kortfattad redovisning av sällskapets utflyktsdag, men de talar mest om
lunchen.
Vi går till
sängs tidigt för att orka upp till frukost 07.00 och avresa med buss 08.00.
Dag 4 torsdag resa upp till
”bomullsslottet” Pamukkale
Världskulturarv
1988 UNESCO. Vi tittar på ruinerna efter staden Hierapolis. Övernattning i
området Denizli / Pamukkale.
Resa längs
kusten och sedan genom taggtrådsingärdade pinjeskogar och längs trevliga
småbyar på fina vägar. På vänster sida har vi hela tiden de höga bergen i
fonden. Ganska snart börjar vi klättra långsamt uppför.
Vi pausar på
tusen meters höjd och ser snö på några toppar. Det är ganska kyligt här. Vi
åker i en modern, topprustad buss med plats för ca 50 passagerare. Vi ska
enligt guiden upp till 1500 m ö h. Ressträckan har guiden uppgivit till 300 km.
Högst uppe är skidanläggningarna igång en månad till.
Vi ser
mängder av fruktträd som blommar. Husen är tomma, folk kommer när den varma
sommaren kommer.
Vi
transporterar oss över stora platåer med snötäckta toppar runt omkring oss. Vi
har nu kommit upp på 1300 m ö h. Många växthus, ännu tomma i väntan på sol och
värme.
Efter en liten paus åker vi över till lunchrestaurangen. Vi rör oss
nedåt nu och träden närmar sig blomning och lövsprickning. Mycket cypresser och
pilar. Vädret är mest mulet här uppe. i fjärran kan man se soldis ner över
berg. På de flesta taken har man solvärme kopplat till små tankar. Men här uppe
kan det bli nedåt -15 grader på vintern, så de flesta systemen är säkert tömda
inför sommaren? Guiden menar att elektricitet och olja är dyrt i Turkiet. Jag
vet inte några priser.
På slätterna
vi passerar på väg till Denizli dominerar mandelträdens blomning i lätt rosa.
Bergen på bägge sidor av oss är kargt buskbeväxta. Det är tydligt att man
aktivt försöker plantera fler arter, säkert för att minska erosionen.
Vi kommer
fram till ruinerna efter staden Hierapolis. Den har en rad olika epoker under en
massa år, även en anknytning till de första kristna kyrkorna. Grekiska och
romerska perioderna mest betydelsefulla. Se massor av bilder! Köpte en liten
bok om Hierapolis, Laodikea och Aphrodisias. Fin upplevelse och en miljö att
läsa mer om. Ur de termiska källorna forsar det fram vatten bemängt med
kalciumkarbonat och sköljer ner för de hundra meter höga branterna och bildar
olika formationer och stalaktiker med sitt 33-gradiga vatten på sin väg ner i
dalen. Dalen kring floden Meander är mycket bördig.
Forskare
anger att källorna har fungerat i 16 000 år. Kulturen har utnyttjat dem i
minst 4 000 år.
Hotellet låg
om hörnet, med termobad inklusive i priset. Jag låg och plaskade i varmvattnet
i nästan två timmar. Underbart! Trevligt med danskarna, men mina öron hör inte
när många pratar. Middagen var bra och sedan ska vi ha frukost imorgon bitti
och vara ute vid bussen klockan 09.00.
Dag 5 fredag Tillbaka till Antalaya
via Tavas.
Frukosten
var bra och jag såg att de flesta danskarna lämnade sina rum före frukost. De
sitter i grupp och pratar tills bussen är på plats. Själv tar jag lite tid till
skrivande. Jag såg inte guiden varken till middagen eller frukosten.
Det lilla
jag läst i boken jag köpte roar mig lite. Den anger att texten är skandinavisk
och det kan man väl hålla med om. I alla fall följer den inga exakta
språkregler. Men det går att förstå vad man menar. Fina bilder. Den berättar
bra om de olika delarna av Hierapolis och tidsperioderna med utmärkta bilder
och samma broken svenska som guiderna har.
Dinizli är
ett centrum i Turkiet för bomullsodling och handvävda mattor. Arbetslösheten är
under 2 %, ingenting jämfört med andra delar av Turkiet. Det är vackert i dalen
och i fonden har vi i soldiset två tusen meter höga och snötäckta berg.
Vi stannade för
en sedvanlig förevisning på en mattfabrik. Mycket instruktivt och lärorikt om
både hur ullen förädlas till mattor och hur siden tillverkas och blir till
mattor. Sedan oändlig förevisning av olika mattor och barfota provande av hur
de känns. Alltid trevligt tills det kommer till köpläget, då vill jag alltid
försvinna. I sällskap med ett gäng danskar njöt jag av en dyr öl i cafeterian
istället.
Förevisning av hur man tar fram silkestrådar för de finaste och hållbaraste mattorna. Håller i tre hundra år för den som orkar att leva så länge och kontrollera det.
Vädret är idag ganska molnigt, solen har svårt att nå igenom molntäcket. Regnet hänger lätt i luften, men det kommer bara några droppar.
Guiden berättar om Turkiet och svarar på frågor från resenärerna.
Man börjar
skolan vid sex år eller sju år. Privatskolor och statliga skolor.
Undervisningen är obligatorisk i tolv år, efter åk 9 väljer du samhällsinriktad
eller naturvetenskapligt inriktad undervisning.18 miljoner barn går i skolan.
De som är
över 65 år åker gratis och har gratis sjukvård och mediciner. Barn likadant.
Köerna vid sjukhusen är korta. Kvaliteten är hög. Sjukförsäkring.
25 år för
att nå upp till pensionen, 12 månader militärtjänst för alla män. En minoritet
av del äldre bor på äldreboenden, istället delar barnen på ansvaret för
föräldrarna och andra äldre med hjälpbehov.
Arbetslösheten
är ungefär 12 % i Turkiet, 6 månaders understöd vid arbetslöshet, men också
utbildning. 400 lira per månad till äldre som tar hand om barn inom familjen
istället för förskola. Vanlig skatt 18 %, 24 %, 32 %. Progressivt.
Hyran
varierar beror på hur centralt läge, men inget hyresbidrag? Antalya är en slags
skattefri zon för att locka till sig företag och höginkomsttagare.
Vi stannar
på lunchrestaurangen. Den erbjuder bara buffén som ingår som en av tre luncher
sålda i paketet för 35 € (350 SEK). Separat för mig som inte köpte paketet
kräver Ismail 60 lira (ca 170 SEK). Det var inget fel på maten, men den var
absolut inget särskild heller. Det ingick ingen sorts dryck, på slutet av
måltiden bjöd personalen mig och några andra på kaffe.
Resebyrån
bör inte använda sig av så dyra lunchställen och framförallt inte om inte
alternativ ges. Priserna på luncherna är även med paketrabatten ungefär
tre gånger högre än nödvändigt. Det är lätt att se detta som satt i system i
jämförelse med det som skrivits ovan.
Som resenär kan gruppen arbeta mot detta genom att vägra köpa paketen och begära att bli körda till billigare ställen.
Vädret blir
allt molnigare och i bergen regnar det.
Vi rullar
ned mot Antalaya och vår guide pratar om en stadsrundtur. Blir den av idag
istället? Nej, idag bara på väg mot hotellet. Lördagen enligt programmet.
Antalaya har
1,3 miljoner innevånare och får 11 miljoner besökare per år. 1985 exploderade
turismen. Staden är skattebefriad. Alla företag lägger sina huvudkontor här av
den anledningen. 1 200 femstjärniga hotell i området. 4 km
strand. Antalet fast boende ryssar har ökat dramatiskt, mycket stor grupp.
Konsulat för de skandinaviska länderna. Även höghusen är de enkla systemen för
varmvatten via solfångare och varmvattentankar på taken. Vi passerar en
jättestor kulturpark med platsen för den årliga filmfestivalen.
Vi åker
genom affärsområdet längs med den äldsta stranden med den gamla bysantiska
stadsmuren och hamnen nedanför. Spårvagnar trafikerar staden åt alla håll i de centrala
delarna. Mest moderna, men också gamla vagnar. Vi passerar Hadrianusporten.
Lägenhetspriserna härinne ligger på 4 – 5 miljoner danska kronor.
Vi
fortsätter söderut efter stranden i kilometer efter kilometer mot hotellet.
Dag 6 lördag Stadsrundtur i Antalaya,
Perges ruiner och färd till Belek/Side
Vad kostar
inträdet till staden Perge?
Frukosten
var den spartanskaste hittills, bara vitt bröd, ej brödrost, men massor av
olika honungssåser mm på sötsidan, frukt och grönsaker. Inga omeletter. Vi blev
mätta ändå.
Avfärd 09.15
med bussen.
Dagen
startar med ett besök på guldfirman Ulysse Nardin. Där fick jag lämpligt nog
låna Wifi och kunde få iväg några ebrev. Allt ordnar sig på tisdag.
En kortare
tur till Perges ruiner. Vi får inte komma in till den grekiska stadion,
inhägnad utanför området. Den är ifrån 300-talet före kristus. Den spartanska
perioden.
Blomstringsperiod
två var under romartiden 100 till 300 talet. Under denna tid kommer också två
kristna besök, Johannes Markus Paulus och Barnabas.
Jag tog många bilder. Världens bäst
bevarade stadion med gladiatorspel. Mängder av affärer och verksamheter. Bl.a.
under stadion, där också gladiatorer och vilda djur vistades. Enorma samlingar
av utgrävda delar, en del används vid kommande restaureringar.
Romarna var enligt uppgift duktiga på latin.
Gladiatorstadion för 20 000 åskådare. Mindre än de modernaste fotbollstadion i Sydamerika.
Affärer under stadion
Guiden har en trevlig och medryckande svada. Får folk att skratta och trivas. Men han är inte så noga med vad han säger. Plötsligt påstår han att ordet gladiator betyder "kuk". Han pratar ganska bra svenska, i alla fall förstår man vad han menar. Wikipedia anger om gladiator: Gladiator (latin för "svärdskämpe").
Vi åker in
mot stadens centrum igen. Vädret är varmt och soligt idag. Regnmoln och dis vid
horisonten upp mot bergen. Vi passerar en entré till Antalya Havalimani
Airport. Vi åker längs flygplatsens staket. Karga ytterstadsområden med
enstaka, glesa och höga bostadshus. Solfångare och vattentankar på alla
höghusens tak Många moderna växthus
däremellan. Säsongen har dock inte börjat helt.
Tjugo
minuters resa till lunchstället. Jag hoppade över att bli ruinerad av guiden.
Guiden talar
om ett Kebabställe? Prisläge? Han begär 60 lira idag igen. HÄROMDAGEN VID DET
FÖRSTA HOTELLET KÖPTE JAG EN KEBABTALLRIK för 11 lira!
Vi är vid parken med
vattenfallet. Här är lägenheterna dyra med utsikten högt över havet. Ungefär 8
miljoner danska för tre rum.
Jag går
bakom hörnet 150 m från hans utvalda dyra (?) ställe och får på den lilla
familjerestaurangen bättre mat inklusive en stor starköl för 30 lira. Därinne
hos guiden hade jag fått betala 75 lira för sämre.
14.15. Vi
åker genom gamla Antalaya. Skall stanna på en läderfabrik eller
läderförsäljare. Vi fortsätter runt flygplatsstängslet nu åt andra hållet. Vi passerar massor av växthus igen och låga
industrihus och privatbostäder. Allt i en våning. Familjerna bor enkelt vid
sina egna odlingar.
Under
eftermiddagen stadsrundtur och besök på basar? Basaren blir under söndagens
utflykt. Efter lädercentret åker vi in mot centrum och vidare bort mot
hotellet. Enligt transferguiden ligger alla hotell lite vid sidan av. Guiden
talar om för oss hur dricks ska betalas till honom och chauffören (1 € per dag) och delar ut en
utvärdering som ska samlas in på söndagen. En kvällspromenad före eller efter
middagen från hotellet ger nog svar på en del frågor.
Det visar
sig att vi ska bo på hotellet bredvid det Kenneth och jag bodde på för några år
sedan. Alltså fina promenadområden från floden och ner mot Medelhavet, men noll affärer eller basarer. Man kan gå
förbi alla piratskeppen i floden och in mot samhället i kanske 5 km och sedan
ut igen. Får se vad jag väljer. Inte särskilt viktigt att köpa vare sig en
flöjt eller schackpjäser.
Vid kvällens middag tar turistprserna alla rekord, när de begär 8 € för en flaska öl! Dessutom säger de inte i förväg hur mycket de tar betalt! En lite chock att i Turkiet råka ut för priser högre än i Köpenhamn!
Dag 7 söndag Hotellet eller flodturen
på Manavgat med lunch
Damerna
valde flodfärden samling 09.30 vid hotellet och jag har en dags Wifi och laddar
upp allt klart till bloggarna och läser och svarar på eposten.
Vi får se om
det blir tid för att handla för mig. Det beror på avståndet till affärer. Måste
komma ihåg att hämta ut mitt pass och betala för en flaska vatten och inte
dricka något till middagen i morgon kväll.
Dag 8 måndag Hemresa med den svenska
gruppen. Hämtning 04.45 måndag!
Enligt
uppgift ska vi få någon slags minifrukost i matsalen strax före avfärd. Vi ska
lämna in nyckel. Det är väl rimligt att vara färdigpackad och sova direkt efter
middagen (18.30) och sova till 03.30, äta minifrukosten, hämta packningen,
checka ut och vara strax efter vid ca 04.25 i receptionen. För att åka med de andra
svenskarna från den andra gruppen i en minibuss till flygplatsen.
Resan till
flygplatsen tar ca en timme då det saknas trafik så tidigt på morgonen. Vi
flyger inrikes till Istanbul och därefter 10.25 till Arlanda.
Det går
enkelt att klara av allt i omvänd ordning och vi klarar av ett gatebyte galant,
även om en del som har svårt att gå var missnöjda. Jag berättade för den
nyopererade vilka gratis möjligheter det finns att bli körd, om man har svårt
att gå, men då var vi redan framme vid den nya gaten.
Det tar lite
tid att lära sig att ta hjälp också. Det räcker med att vara mycket trött för
att flygplatsen ska kör dig till gaten. Men du måste be om hjälp!
Frukost på
första planet och sedan lunch och klockan är inte tolv ännu! Å andra sidan
dimper vi ner på Arlanda om två och en halv timme.
Med alla
uppgifter rätt går resan som en dans på hemvägen.
Lennart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar